Kapitel 2

236 6 0
                                    

Skoldagen
***
Jag vaknar av att min väckarklocka ringer så sätter mig upp och stänger av den. Jag gnuggar mig i ögonen och försöker öppna ögonen helt, vilket jag inte lyckas med eftersom det är så ljust.
Jag reser mig upp och börjar rota i min garderob. Jag slänger fram en blå topp och ett par vita shorts. Jag tar på mig toppen men inser snart att det är ett hål i den...
Jag slänger av mig den och ställer mig och börjar rota i garderoben igen. Denna gången tar jag fram en rosa topp som jag inte brukar ha på mig så ofta. Den har ett tryck sär framme där det står "born pretty". Jag tar fram platt-tången och sätter den i uttaget. Efter en stund tar jag och börjar platta håret. När jag är klar ställer jag mig framför spegeln och studerar mig själv.

"Inte illa" säger jag till mig själv.

När jag går till köket för att äta frukost sitter Anton redan där och äter.
"Såå vad tycks?" säger jag till honom och han kollar på mig med en förvånad min.

"Snyggt" säger han tillslut och ger mig en tummen upp.
"Jag vet" flinar jag och han skrattar.

"Det finns yoghurt i kylen" säger han och pekar mot kylskåpet.
Jag nickar till svar och går mot kylskåpet, plockar ut yoghurten och sätter mig vid bordet.

"Kan du köra mig till skolan?" frågar jag honom medans jag häller i yoghurt i skålen jag har framför mig.

"Du har egna ben du kan gå till bussen och sen åka till skolan själv" sa han med ett busigt flin.
"Men snälla!!" bad jag och han skrattade, "okej då" säger och skrattar.

En kvart senare står jag utanför och håller på att ta på mig motorcykel-hjälmen,nu kanske ni förstår varför jag så gärna ville åka med honom till skolan.

Tio minuter senare går jag igenom korridoren till mitt skåp. Jag lägger in hjälmen i mitt skåp och stänger mitt skåp, när jag vänder mig om står min värsta fiende där. Linn.

"Vad vill du?" frågar jag med irriterad röst.
"Vadå vill du inte att jag ska vara här?" frågar hon och flinar.
"Nej och jag tror inte att någon annan vill det heller" säger jag tyket och går förbi henne. Jag kan känna hennes hatande blick bränna i nacken, men jag bryr mig egentligen inte.

Jag går in i klassrummet och stannar och kollar förvånat på bänken i mitten. För runt bordet har nämligen ALLA tjejer i klassen samlats och står och kollar förtrollande på någon som sitter på bänken.

"Vad händer här?" frågar jag när jag kommit fram till bordet och ställt mig bredvid min bästis Kajsa.
Men jag får inget svar istället ser jag vad dom kollar på....
"Vem är han??" Viskar jag till Kajsa som nu hörde mig och kollade på mig med ett leende.

"Han är ny" viskar hon till svar och jag kollar på honom.

"Och skit snygg" tänker jag för mig själv.

Dörren öppnas och det blir tyst och in kommer hon, sur-kärringen.

"Sätt er på era platser så att vi kan börja lektionen" säger hon lika surt som vanligt.

Jag vänder mig om och går och sätter mig på en bänk på näst sista raden. Och jag känner hur jag börjar rodna när jag inser vem som sätter sig bredvid mig.
Nej nej nej nej!!
Sluta tänka så!

Jag får inte tänka så, han är ny och jag känner honom inte ens, tänk om han är en player. Det skulle inte förvåna mig med det utseendet...

"Hej" säger han med ett bländande leende och jag känner hur jag rodnar.
"Kyle" säger han med samma leende som innan. "Jag heter Kyle"
"Emma" säger jag och får fram ett leende.
"Fint namn" säger han och jag känner hur jag blir röd som en tomat i ansiktet.

"Tack" säger jag och ler.

***

Resten av dagen är som vanligt förutom att nästan alla tjejer hänger runt den nya killen. Stackarn. Fast han ser inte ut att tycka det är speciellt jobbigt eftersom han flörtar med varenda tjej han träffar.

Efter skolan väntar jag på att min storebror ska komma och hämta upp mig. Efter att en halvtimma gott bestämmer jag mig för att ta bussen hem istället.

***

Ett kapitel till, lite längre denna gången men inte så händelserik.
Kommentera gärna vad ni tycker<3

In love with a playerWhere stories live. Discover now