Those three little words - f.s

Del 4

Majas perspektiv

"Kom igen, vi skulle ha träffat tjejerna vid caféet för 10 minuter sen!" utbrast Liv och hoppade upp och ner där hon stod bredvid mig. Jag suckade åt henne och tryckte ner den gråa mössan som min mamma hade envisats om att jag skulle ha på mig nu i vinterkylan. Jag var inte alls en sådan person som föredrog att ha på mig mössor men eftersom det var extremt kallt utomhus så hade jag inget alternativ.

"Kan du inte bara smsa och säga att vi kommer om femton minuter?" frågade jag lite smått surt och satte på mig den blåa ryggsäcken samtidigt som jag låste skåpet med den lilla nyckeln som alltid hängde i ett armband om min handled. Det var praktiskt att ha den där för då visste man att man alltid hade med sig den. Jag vände blicken åt Livs håll och såg att hon skrev något på mobilen innan hon tryckte ner den i fickan.

"Molly svarade att de kunde beställa fika åt oss så länge", svarade Liv och krockade ihop våra armar. Vi började vandringen till tunnelbanan som låg ungefär en kilometer bort ifrån skolan.

"Tänk att vi kanske äntligen få träffa killarna igen! Jag har inte träffat dem på typ två månader och jag saknar dem så mycket!" sa hon glatt samtidigt som hon tryckte det blåa kortet mot chippgrejen så att glasdörrarna öppnade sig. Jag hummade bara till svars och gjorde samma sak som hon innan vi åkte ner för rulltrapporna. Liv var en sådan person som gnällde över att hon saknade killarna redan dagen efter hon träffade dem. Fast jag förstod henne lite för under hela 2013 hade hon bott utanför deras studio tillsammans med hennes "fooovänner". Själv hade jag aldrig träffat på killarna men det spelade mig egentligen ingen större roll då jag inte var alldeles för besatt av dem. Eller ja, jag var i alla fall inte lika som Liv.

"Varför är du inte taggad?" frågade hon undrande och höjde ena ögonbrynet innan hon drog upp mobilen ur fickan antagligen för att kolla något.

"Jag är bara trött", mumlade jag och rättade till mössan på huvudet. Tåget kom några sekunder senare in rullande på spåret. Jag ställde mig upp och gick i tåget och slog mig ner på ett säte närmast dörren. Liv slog sig ner mittemot mig och lutade huvudet mot glasrutan.

"Väck mig när vi är framme", sa jag tröttsamt.

"Mm", fick jag till svars. Antagligen hade hon inte ens hört vad jag sagt men det var inget jag orkade lägga någon energi på nu. Jag hade inga planer på att skapa ännu ett bråk eller tjafs, det fick räcka med det där med pappa. Tur som det var så hade Camilla mailat honom om min sena ankomst och inte mamma. Pappa burkade alltid ta det lite lugnare än vad mamma gjorde. Det var som de gångerna de hade kommit på mig att jag hade druckit så tog pappa det mycket mer lugnt än mamma. Han hade bara sagt att det inte var så värst smart av mig medan mamma hade blivit helt vansinnig och skrikit på mig i timmar. Mamma hade dock insett att det kanske inte hjälpte att skrika på mig när det gällde sådant.

"Men va?" nästan skrek Liv högt några sekunder senare, jag kunde känna allas blickar på tunnelbanan riktas mot oss även fast mina ögon var stängda.

"Vad?" frågade jag och öppnade ögonen som jag för inte alltför länge sedan hade stängt och mötes av ett starkt ljus, jag vinklade upp huvudet så jag kunde se Liv som satt mittemot mig.

"De andra tjejerna träffade nyss tre av fyra", sa hon förtvivlat och tittade med stora ögon på mig och sedan ner i telefonen. Förmodligen hade hon Twitterappen öppen där. Så fort som man träffade någon kändis eller speciellt någon av killarna så skrev man ut det, i alla fall i den här fanbasen. Direkt fick man massa respons och glada meddelanden om att man förtjänade det. Bakom ryggen skrev folk dock massa strunt också dock. Det hade jag väldigt mycket erfarenhet av. Liv skrev alltid på Twitter att hon var glad för personens skull men sedan så bombade hon min mobil med arga meddelanden om att den personen inte alls var värd att träffa killarna av olika anledningar.