Kap 6 Ensam

174 13 6
                                    

Ylva's perspektiv
Jag vakna av att det var någon i mitt rum. Nej jag var inte i MITT rum. Jag kollade upp och fick se en lång och smal kvinna med kol svart platt hår.
'Var är jag' sa jag och hon vände sig om och tittade på mig. Sen börjar hon sakta lösas upp tills hon var helt borta.

Jag flämta till. Hon måste vara en häxa. Jag hade aldrig mött en häxa förut fast jag hade aldrig mött en varulv tills för två dagar sen. Jag kolla runt i rummet det var litet men mysigt med timrade väggar, blommiga gardiner och ett litet runt bord med en duk och samma mönster som på gardinerna.

Jag reste mig och försökte förvandla mig. Men jag hörde inget knakande eller kände inte värmen från Nova's päls. Det gick inte. Jag börja få lite smått panik tänk om jag aldrig mer kommer kunna förvandla mig. Fast det kanske hade nått att göra med att det var fullmåne igår. Jag försökte kontakta Nova igenom tanke länken det gick inte heller.

Sakta över gick paniken till ledsamhet. Jag la mig ner i foster ställning i sängen. Det kändes som om jag saknade en arm det gjorde så ont. Jag hade aldrig känt mig så ensam som nu. Jag upptäckte att jag grät små tårar rullade försiktigt ner för min kind. Hade det hänt något med henne. Låg hon skadad i skogen någon stans.

VAR ÄR NOVA?

Varg ögaWhere stories live. Discover now