RakhiSaahir
- Membaca 2,421
- Vote 197
- Bab 16
Priya looked at him with determination in her eyes. "I love you, Mama... Naa ungala kalyanam pannika virumpuren."
Sanjay's expression stiffened. "Riya ma... idhu set aagadhu da. Naa sonna purinjiko."
Priya shook her head, her voice trembling yet firm. "Illa Mama... adhellam set aagum. Enaku ungala pudichirukku. Ungalukum enna pudikum nu enaku theriyum, Mama. Aprom yenna dhaan ungala thadukudhu? Veetla enna ninaipanganu yosikadinga... avanga kitta naa pesikuren. Aprom namma age gap aa pathiyum yosikadinga... Indha rendu reason illama, vera edhadu sollunga, paapom."
Sanjay sighed, his patience thinning. "Riya ma... sonna purinjiko... Naa unna love pannala."
Priya's voice hardened. "Naa namba matten, Mama... neenga enna love panringa nu enaku theriyum. Neenga avangala nenachi dhaana enna venanu solringa ena..."
Her words cut off abruptly as his hand came down sharply. Tears welled up in her eyes, stinging, but she didn't falter.
Sanjay's voice dropped, tense yet conflicted. "Oru time sonna, ketka matta. Naa dhaan unna love pannala nu solren la... Puriyadha. Aama... naa innu avala dhaan nenachitu iruken. Podhuma... Ippo kelambu poi."
Priya wiped her tears, her jaw tight. "Naa poren... Aana onnu solren, therinjikonga. Neenga enna love panringa nu enaku theriyum. Adha neenga realise pannuvinganum. Naa poren... inimel love ndra pechila unga kitta pesa matten. Illa, unga kitta pesavey mattan. Indha naal dhaan en vazhkaila best day va irukum nu nenachen, but adha worst day va mattunadhuku thanks... Naa poren."
Without another glance, she turned and walked away, leaving a stunned silence in her wake.
Join me to explore the journey of Priya and Sanjay-two hearts caught between desire, boundaries, and the slow burn of an impossible love.