Ton efter ton gick fram men ingen svarade. De kändes som att vi hade suttit där i snart 1 år. "Jag tror ingen kommer svara..." Viskade jag till Frida och gav henne en misstänksam blick. Jag vågade inte prata högt i fall att personen i andra änden helt plötsligt skulle få för sig att svara. "Seriöst Elin! Du är bara rädd. Man eller mus liksom?" "Inget ut av de..." Suckade jag tillbaka och fick en bitchblick av Frida som tydligen hade hört vad jag sa. "Tönt." "Är jag inte!" "Är du-" "Tyst!" De blev knäpp tyst. Frida stirrade tyst på mobilen som var tryckt mot mitt öra och jag väntade spänt på att någon skulle svara i andra änden. Vi har en tradition, Frida och jag. Varje år 13 juli ringer vi ett random nummer i Stockholm. Frida önskar nog mest att jag på något magiskt sätt ska träffa en kille och bli kär så som hon och Fredrik blev för två år sedan men jag säger bara glöm din dröm. Fast de verkade som att jag hade fel efter som att en dag så... Ja, svarade ingen mindre än Felix Sandman.

Emelie, 15 år, träffar Omar på nyårsafton för första gången då deras föräldrar är bra vänner. Omar presenterar henne för de andra killarna i bandet och hon kommer väldigt nära en av dem. Men mycket kan förändras när killar kommer in i Emelies liv från alla håll och kanter. Vem kan man lita på, vem ska man egentligen älska och ta vara på? En svensk skriven fanfiction baserad på en påhittad historia. Huvudroll: Felix Sandman

Jag kände igen henne så väl, den där tjejen som stod längst fram mot kravallstaketet med armarna korsade över bröstet. Hon var den enda av tjejerna i publiken som såg ut att vara riktigt ointresserad av konserten men det var ändå något som gjorde så att jag drogs till henne. Jag ville veta vem hon var och vart jag hade sett henne tidigare för någonstans var det.