The prince wanted love. But he couldn't find it in the castle so he went out in the forest to seek happyness and love. calum hood fanfiction

Han tar upp ett paket cigaretter ur fickan. "Kan jag få?" frågar jag försiktigt. Han kollar storögt på mig. "Röker du?" Jag skakar på huvudet men han kastar paketet till mig ändå. Jag stoppar ciggen i munnen och tar fram en tändare jag har i fickan, om man behöver bränna någon. "Så, vad heter du?" frågar han. "Prinsessan" svarar jag, han får inte veta vem jag är. Han skrattar. "Ditt riktiga namn såklart!" " Du skulle inte vilja vara med mig om du visste vem jag var.." säger jag och han ser ganska förbryllad ut. "Det är klart jag skulle!" säger han och fimpar. Jag gör detsamma och vi står och bara kollar in i varandas ögon. Han har fina ögon, grön-bruna. Han mumlar någon ohörbart och lutar sig fram. Jag har nog druckit lite mycket så jag lutar mig också framåt. När det bara är några centimeter innan våra läppar möts stannar han, för att se om jag verkligen vill. Det vill jag verkligen så jag pressar mina läppar mot hans. Han smakar alkohol och rök men det gör säkert jag också så jag tar upp min hand till hans nacke. Jag känner hur han ler i kyssen och drar sig tillbaka. COPYRIGHT PÅ HELA SKITEN!

Han tar tag i min hand och drar mig bort från stranden. ''Felix, snälla var inte arg.'' börjar jag. ''Hur ska jag inte kunna vara arg när du sitter och hånglar med min bästa vän!?'' Säger han och vänder sig mot mig. Jag brister ut i gråt. Jag orkar inte mer. ''Förlåt mig!''

Hur kunde han, hur fan kunde han!? Mitt hår är alldeles blött, tröjan ligger klistrad mot huden och mascaran har jag säkert i hela ansiktet men allt jag tänker på nu är att fortsätta springa. "Alva! Stanna!" jag lyssnar inte till rösten utan springer bara ännu fortare. Iväg från allt och alla. Jag ser huset, det stora vita huset. Jag rusar in och smäller igen dörren. Jag springer upp för trappan och störtar in på mitt rum. Jag stannar framför spegeln. Vem är jag? Jag med det långa, mörka håret, de bruna ögonen och de röda läpparna. Vad gör jag här? Vad gör han här? Han som lyser upp min dag och får mig att vilja leva. För jag kan inte, kan inte leva utan honom.