Emma går sista året i gymnasiet, hon har alltid varit mobbad så länge hon kan minnas, jadu det är inte lätt när det är svårt! Hur fan ska man göra när alla är emot en? Men när en person kommer in i mitt liv o förändrar allt så börjar lyckan glida fram! Men såklart varar inte lyckan länge.

PROLOG TYP... Jag är Sofia. Jag är 16 år och bor i en lägenhet med min 5 åriga lillebror Liam och min mamma. Hemma blir jag slagen, misshandlad och i skolan är det samma sak. Fan dig Niklas, fan dig. Alla i skolan vet, men det är ingen som gör nått, ingen som vågar. Jävla fegisar. Fan dig som bara kan stå där och glo. Jag är så jävla trött på alla blickar. Det ända som kan hålla mig lugn är att sitta under stora eken och lukta på vanilj stängerna jag gömt i en burk i ett litet hål. Den rosa burken med hjärtat. Utan den doften skulle jag tagit mitt liv för länge sen. ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ det är inte nått för känsliga läsare.

borttaget TW ätstörningar = !! TW självskada = !! TW ångest = !