Hej, mitt namn är Niike Källström. Känner igen det efternamnet? Annars säger jag bara rude! Vem har inte koll på The Fooos managers efternamn! Jag är i alla fall hans dotter vilket är nästan lika nytt för mig som det är för er. Faktum är att jag träffade och blev tillsammans med en i bandet INNAN han "blev" min pappa. Logiskt? Jag vet! Och långt innan det var jag också bästa vän med en annan av de fyra. Vill ni veta hur allt detta hände så skulle jag rekommendera att ni checkar in de tidigare böckerna om mitt liv. "Niike, Living In The Dreams" och" Niike, Missile To Heaven". Mycket bra böcker skulle jag vilja påstå! Niike är nu 19, snart 20 år och hon har nog aldrig varit lyckligare. Ett band fullt av dem har fått henne att långsamt kunna släppa sin fobi för killar och män, nya vänner kommer och hon har ett stabilt förhållande. Dessutom studerar hon nu för att bli journalist vilket varit hennes önskan sedan lågstadiet. Men med nya tider så kommer nya utmaningar. Följ med Niike and hear the story of her life.

Living in the Dreams?! Jo tjena! Jag heter Niike, jag är en blyg tillbakadragen tjej med en konstig mamma. Min far slog mig när jag var mindre. Vilket ledde till att jag fick en ganska konstig fobi. Killar. Det hela började med att min bästa vän Frida ringde mig. Eller egentligen kan man nog säga att det började när jag inte längre fick vara med min bästa vän Oscar. Vilket var år 2007.

Lea har nog aldrig riktigt varit barn, inte sedan 2009 iallafall. Med en bilkrasch i minnet, och en död pappa, har Lea fått hjälpa till mycket hemma. Till Leas glädje fann hennes mamma kärleken igen, och Lea kan för första gången vara den tonåring hon förtjänar att vara. Mannen hennes mamma förlovar sig med blir den axel Lea aldrig fått gråta mot och han får henne att återigen få uppleva hur det är att ha en far. Men det ända minus med Anders är att han bor i Stockholms innerstad, och Leas mamma ber Lea att de ska flytta in där. Lämna det lilla radhuset i Södertälje. Och Lea blir tvungen att byta skola.

-"Lovar du att komma ihåg mig?" Säger jag försiktigt och biter mig i läppen när jag tittar in i hans glittrande mörkbruna ögon. -"Mel, hur skulle jag glömma dig?" Mumlar han med ett litet snett leende på sina rosa läppar. Han lyfter våra sammanflätade händer och kysser mina knogar, en efter en, varsamt. -"Man vet aldrig..." -"Jag lovar, vi ses, jag lovar." Säger han och trycker sina läppar mot ovansidan av min hand. "Jag lovar." Sedan släpper han taget, lyfter sin ena hand och sätter en av mina mörkbruna slingor bakom mitt öra. -"Älskar dig." Viskar jag med en tår som söker sig ner längs min kind. 15åriga Melissa blir tvungen att lämna sin pojkvän efter ett långt förhållande. I några månader håller distansen, men sedan går allt käpprätt åt helvete. Hon slutar bry sig om skolan, och hennes föräldrar ger henne allt de kan för att hon ska plocka upp livet igen. Tillslut går Melissa till skolan - på grund av föräldrarnas tjat - där möter hon Omar, som gör allt värre.

Fanfic om Felix Sandman

Hola! Mitt namn är Niike Källström. Ett namn som känns ganska ovant att säga då jag så länge jag kan minnas hetat Wilmerson. Wilmerson är min mammas efternamn, men det är inte ett namn jag gärna behåller då hon nu sitter inne på ett ställe för psykiskt sjuka efter att ha misshandlat mig gravt. Det ända som hindrade hennes misshandel från att faktiskt döda mig var en kille vid namn Oscar Molander, min före detta bästa kompis idol. Han hade dessutom fått mig att träffa en kille som jag inte träffat på närmare 7 år. Min tidigare absolut bästa vän som min mamma fick mig att klippa banden till. Oscar Enestad. När min mamma blev omhändertagen förra sommaren var det han som jag fick bo hos och han är som min bror. Oscar Molander, eller Ogge, fortsatte jag att träffa och han slutade som min pojkvän. Shit happens, nej men han är den bästa pojkvän du skulle kunna tänka dig. Fast på den punkten håller nog Oscar inte riktigt med mig. I hans värld är det nämligen Felix Sandman, hans och Ogges bandkompis, som tar det priset. De är offeciellt ihop sedan förra sommaren. Så efter allt som hänt inräknat att jag fått veta att min biologiska pappa är detta bands manager, är jag så gott som en del av crewet. Det som händer denna sommar kommer att visa på vänskap och kärlek. That's a Missile to Heaven Detta är bok två i serien om Niike så vi som skriver rekommenderar om ni först läser bok 1 Niike living in the dreams