"-Låt säga såhär, jag tror inte du klarar 2 veckor här utan att du börjar klaga på att dina naglar är brutna, ditt smink är slut, eller att killarna börjat kolla lite för mycket på din urringning, sade generalen och flinade mot mig. - Uppfattat, general, sade jag högt." Angelina har bestämt sig, hon ska gå lumpen, vilket kommer bli helt annorlunda än vad hon hade kunnat tänka sig. Klängiga killar, den påhoppande generalen som inte tror tjejer klarar ett dugg, hårda övningar, och roliga nätter. En berättelse om svett, sex, mod och kärlek. Varnar känsliga läsare för sexscener.

Beskrivningen av Haley West är inte längre att hon är en vanlig tonåring. Hon är numera nästan vuxen, har en snygg pojkvän och hon ska åka iväg till college! College! Leva utan sina föräldrar, festa och bara leva livet. Det är iallafall vad hon tror, för hur mycket hon är försöker så kommer hon inte undan alla pinsamheter. Och det blir inte bättre av att hennes föräldrar avslöjar att dom ska följa med henne. Haley West ska åka till college, med sin mamma i ena handen och sin pappa i den andra. Vad skulle kunna gå fel? Eller rättare sagt, vad skulle kunna gå rätt?

Ella ( Eleonora) är 18 år och hon har ett uppdrag. Detta inkluderar en hel sommar med ett helt gäng killar och några få tjejer som alla är brottslingar och skickats till ett läger under sommaren. De alla har en förflutet, de alla är farliga, och hennes uppdrag? Hon måste hon hitta killen som mördat åtta tjejerna under det senaste halvåret, alla på samma sätt. Tre stycken misstänkta? eller? En skyldig. Men vad händer när hon kanske börjar känna något för en kille? Vad händer när han är en av de misstänkta och när han inte ens vet vem hon egentligen är? Kommer hon klara sig genom sommaren, och det viktigaste av allt kommer hon att hitta mördaren? Följ med Ella på en sommar fylld men ledtrådar, killar, vänskap, nakenbad mitt i natten och en hel del pinsamma händelser. (bild på miranda kerr som omslag) © 2014-2015 alla rättigheter reserverade. Denna berättelse publiceras under förutsättning att det inte ska reproduceras återutsänds i sin helhet eller delvis, på något sätt, utan skriftligt överensstämmande av upphovsrättsinnehavaren , och varje överträdelse av detta är en kränkning av upphovsrätten . Tack :) ( Jag äger ingen av bilderna i den här berättelsen, kändisarnas namn står på bilderna i boken)

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )