~Att älska någon är svårt, även om ödet har beräknat att den ska existera och fungera. Vet man aldrig riktigt hur det kommer att gå.~ Jag kan berätta om så många historier jag har hört om berättelsen om den första generationen varulvar. Dem var praktfulla och familjevänliga, men ute på slagfältet krossade de allt i sin väg. Både fiender och allierade. Däremot vem man aldrig vad som hände med de, en dag försvann de bara i helt tomma intet. Däremot trodde jag aldrig då jag skulle möta dem igen, sjuhundra år senare när alla berättelser är som myter och ingen tror på honom. Inte heller trodde jag skulle möta Betan eller Alphan. Men nu när jag står framför honom, kolossal biffig och stirrar djupt in i mina ögon vet jag ej hur ska reagera. Jag vet att vi båda är ödesmärkta att vara tillsammans men går det verkligen i denna tid då världen ligger vid slutet av sin stig?

"Vad är det du är rädd för Felix?" "Att bli sårad av dig precis som jag blev av henne." "Men lita på mig, jag skulle aldrig göra något sådant mot dig, för jag älskar dig." "Det sade hon också men hon höll inte hennes löfte. Snälla Maja, gör det inte svårare för mig än vad det är." Efter det försvann han iväg och om han skulle komma tillbaka hade jag ingen som helst aning om. Copyright, Linnea Fällman & Ellen Kajander

Han är intresserad... Perfekt. Hundvalpen är intresserad. Frågan är om det är en dålig eller bra sak? Det beror väl på om jag är intresserad eller inte. Vilket jag faktiskt inte vet. ~ En ny kille i klassen, som ser ut att smälta så fort han får syn på Alwa. Ändå så känns det som att han ser rakt igenom henne med sina bruna hundvalps-ögon. Varför börjar han umgås med henne om han egentligen inte vill att de ska vara med varandra? Varför är han som en stängd dörr, så fort hon intresserar sig? Det är det hon måste ta reda på, innan han glider så långt bort att hon tappar greppet.