Bilen rullade upp på den grusade uppfarten. Morfar stannade bilen och lade i handbromsen. Vi satt där tysta en lång stund. "Det blir bättre, du måste släppa taget annars kommer det aldrig kunna bli bättre" morfar vände sig emot mig med sorgset uttryck. En bil krasch, ett liv förloras och kvar finns ett brustet hjärta. Allt var perfekt från början, jag hade allt men jag insåg inte det förrän det var försent.