Charlie Franzén har ett perfekt liv. Han bor med sina föräldrar i en stor lyxvilla. Han har en svart mops som heter Oz, går i en fin privatskola och spelar fiol i symfoniorkestern vid operan. Han har en underbar flickvän och är populär bland de andra eleverna. Hans föräldrar tjänar stora summor pengar och älskar att skämma bort sin son. De låter honom till och med ha fester i huset då de är bortresta! Listan kan göras lång... men det är på just en sådan föräldrarna-på-arbetsresa-hela-huset-ff-fest, som allt det där perfekta i Charlies liv plötsligt börjar att flagna. På festen dyker nämligen en ny tjej på skolan upp. Hon är högljudd och skum och kallar Charlie för Adrian. Hon är givetvis full, men måndagen efter i skolan så möts de igen, och hon står fast vid sitt ord: Han ÄR Adrian Rosenberg. Men det är han ju inte. Eller? _________________________ Omslag: Fantastiska @WorksByAmeliss tusen tack! 🖤

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

"Hur länge? Hur länge ska de där två bo med oss?" "I ungefär ett år.." Riley Moore, en ensam tjej som för det mesta lever i sin egen lilla värld. Alexander Parker, en trevlig kille som alltid sätter personer före sig själv. Ethan Parker, en sarkastisk kille som aldrig visar vad han känner. Vad händer egentligen när man mixar dem här tre olika personligheterna? Riley förlorade sin bästa vän i en bilolycka för ungefär ett år sedan, sin bror. De hade hållit ihop i vått och torrt och plötsligt drogs han ifrån henne. Detta ledde till att hon gled in i en djup depression. Fortfarande deprimerad och ensam blir hon tvungen att leva med två bröder som hon aldrig tidigare mött, Alexander och Ethan Parker som plötsligt ska flytta in i hennes broders gamla rum och hon är allt annat än exalterad. Högsta placeringen: #1 tonårsroman