Den låg skimrande i sanden framför mina fötter. Röd med svag nyans av lila och svart. Ginny låg skadad i lägret en bit bort. Jag plockade upp stenen, la den i fickan och vände tillbaka till Ginny. Hon låg med slutna ögon när jag kom in till henne. - hittade du bladen? Ginny satte sig upp och såg på mig. - lägg dig ner! Du blir bara värre om du anstränger dig! Och nej, jag hittade inte bladen. - letade du ens? Sa hon och la sig ner. - Nej... Jag skämdes. Tänk att jag inte letade efter bladen, min bästis kunde dö snart. - Vart har du stenen? - Varför tror du att jag tog den? - Sluta! Jag känner dig väl! Vart är den? Jag tog upp den ur fickan och visade henne. - Ge mig den. - Varför? Jag hittade den. - Luna, den utgör ett hot. Den måste förstöras du vet det. - Men den är så fin. Och du kan inte förstöra den. Du är för svag. - Luna, du vet att jag kan. Får jag se på den. - Här, men var försiktig om den. Jag sträckte fram den till henne. - Hur ska jag kunna vara försiktig om den?..