Tanken var att våra flickvänner skulle presentera oss för varandra, att vi skulle komma bra överens så att vi alla fyra skulle kunna umgås. Tanken var aldrig att vi istället skulle falla för varandra.

Du gör mig andlös. Part 3/3 Läs endlessly och Helplessly först!

Visst är det jobbigt att livet är så orättvist så ofta? Inget är rättvist, det är bara så det är helt enkelt. Man reagerar mer på vissa saker än på andra. Det är ju liksom inte hela världen att du fick mer glass än jag fick, eller att du klarar mer armhävningar än vad jag gör. Men man reagerar starkt på svält, fattigdom, krig och allt sånt där, det är hemskt att det ens ska behöva existera. Men vet du vad som stör mig mest förutom det? Vet du vad som, enligt mig och i mitt perspektiv, är den mest orättvisa saken som finns? Det är att min tvillingbror föddes som kille, men inte jag, även fast jag också är en. "Jag gissar att allt det här kommer handla om när jag berättar för dig om mitt liv. Min vardag, när jag kommer ut, när jag börjar ta hormoner och när jag genomgår operationer. När mitt hjärta brister och när jag skrattar så jag gråter. När jag är så deprimerad att det känns som att inte ens ensamheten håller mig sällskap längre, och när jag står i uppmärksamhetens centrum med allas skeptiska ögon på mig. Det här är om min resa, mitt liv som transsexuell."

'Ta två veckor i fjällen och en klass. Blanda med dålig WI-FI och oönskade rumskompisar och rör om mycket försiktigt. Lägg gärna till lite humör och skratt samt både svikande och stöttande vänner. Fortsätt blanda. Äh skitsamma, det blir bara än enda röra ändå.' Allt är bra, bättre än bra. Vännerna är fantastiska och dessutom träffar man nya på nätet. Som pricken över i:et ska vi åka till fjällen! Fatta, tre veckor i skidbacken med mina bästisar. Kan det bli bättre? Och så länge jag kan undvika Felix Sandman och hans gäng kommer allt gå som planerat. Eller...?