Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Ännu en gång kommer jag bli tvungen att lämna hela mitt liv bakom mig. Ännu en gång kommer jag bli tvungen att starta om. Allt kommer gå bra, vara som alla andra gånger förut. Hur vet jag det? För jag har gjort det här allt för många gånger tidigare. När Alisha ännu en gång får starta om blir den här gången annurlunda. Hon fattar inte vad hon gjorde fel? Hon gjorde allting rätt. Alla steg för att hon ska bli osynlig och kunna fokusera på skolan. Vad skiljer denna gång mot alla andra gånger hon har blivit tvingad att börja om? Allt bara rasar. Så att allt bara faller ihop. Så att allt bara blir en stor katastrof. Men hon vet redan svaret hur. Det är Hans fel.

Vad gör man när man aldrig kan stanna kvar på ett ställe? När man alltid måste ge sig av till ett nytt ställe efter något år? Ett år av minnen som man ändå är tvungen att lämna bakom sig. Helt i onödan. Samantha Collin har precis flyttat till Florida och ska börja sitt andra år på gymnasiet. Hennes mamma har ett jobb som kräver att de flyttar runt väldigt mycket, vilket gör att Samantha vant sig vid att inte göra sig för hemmastadd. Hon vill undvika nya vänner så mycket som möjligt, eftersom hon av erfarenhet vet hur ont det gör att säga hejdå. En dag träffar hon Ryan Ashton, skolans mest självupptagna, kaxiga och populäraste kille. En ointressant idiot, om du frågar henne. Men ju mer hon umgås med honom, desto mer börjar hon känna för honom. Det hon inte vet, är att han kommer vända hela hennes värld upp och ner.

När Adèle slutligen bestämmer sig för att bli en riddare måste hon trotsa många regler och sin far. Adèle hamnar i ett farligt äventyr med mycket spänning,sorg och tro.Bokens mening är att få fler att våga vara sig själva och att visa att flickor inte bara har klänningar utan kan se ut hur som helst.