Brooke är en normal tjej, som går på en normal skolan med normala människor, bor helt normalt. Men en dag så blir hon tvungen att hjälpa skolans snyggaste och mest populäraste kille. Landon, killen alla tjejer på skolan faller för. Brooke ångrar sig snabbt att hon tackat ja. Landon åker hem till Brooke och han inser vilken underbar tjej hon är. Då faller allt ihop. > Det finns många hemska scener och jag kan inte hundra er som läser boken! Det skulle uppskattas om ni inte kommenterade hemska inlägg som typ. Hallå varför skriver du så för? Det är en bok! Jag har tänkt på att skriva boken jätte länge! > Du som kopierar min bok! Det är verkligen inte roligt! Skriv till mig om du vill verkligen ta lite idéer men kopiera inte av nått kapitel eller hela boken överhuvudtaget utan mitt tillåtelse! + Kommentera och lägg till boken till ditt bibliotek! Glöm inte heller att vote för annars kanske jag tappar aptiten!

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Elsa är en 16-årig tjej med brunt halvlångt hår och grön-blåa ögon. Hon bor i Stockholm med sin mamma och lillebror Melvin som är 6 år. Elsa är ganska ensam, eller egentligen, så är hon jätteensam... Hon har inga vänner och i skolan går hon alltid runt ensam. Men dett föränras en dag, allt pågrund av ett felskickat SMS. Från: Okänd Skickat: 17:47 Hejsan hoppsan!! :)) •En Omar Rudberg fanfiction•