Prolog: Jonna är en tjej på 16 år som går första året på gymnasiet. Hon hatar verkligen skolans "största killgäng" Och Nicklas som är "ledaren" av gänget är den killen hon hatar allra mest så det inte går att beskriva. Hela gänget har bara fester och ligger runt. Men det värsta av allt är att Jonnas mamma dejtar Nicklas pappa och det dröjer inte länge innan Jonna och Nicklas blir halvsyskon. Jag tryckte upp henne mot väggen och kysste henne ner för halsen och upp igen, när jag kom till örat viskade jag "du är min, bara min!" Sen kysste jag henne mjukt... OBS, innehåller sex scener! Förbjudet att ta idéer och handling!

:)

Person är Maja. Plats är Sverige. Problem är minnesförlust. Jag är Maja, jag har amnesi. Jag vet inte vem jag var. Jag börjar hitta lappar jag skrivit, vad som hänt, vad jag gjort, vem jag träffat. Min mamma tyckte att jag skulle byta skola för att skapa nya minnen. Men en dag hittar jag Hans namn på en lapp. Hans med stort H. Och allt jag vill är att det ska bli som förut.

Att se henne le varje dag är en pina. Tänk dig frasen "att se men inte röra", det är det jag tvingas till varje dag. I alla fall när folk kan se. Vi lever separerat från varandra men ändå så nära. Ingen får veta om våra känslor. Det är vår hemlighet. För att vår kärlek är förbjuden.

Ella ( Eleonora) är 18 år och hon har ett uppdrag. Detta inkluderar en hel sommar med ett helt gäng killar och några få tjejer som alla är brottslingar och skickats till ett läger under sommaren. De alla har en förflutet, de alla är farliga, och hennes uppdrag? Hon måste hon hitta killen som mördat åtta tjejerna under det senaste halvåret, alla på samma sätt. Tre stycken misstänkta? eller? En skyldig. Men vad händer när hon kanske börjar känna något för en kille? Vad händer när han är en av de misstänkta och när han inte ens vet vem hon egentligen är? Kommer hon klara sig genom sommaren, och det viktigaste av allt kommer hon att hitta mördaren? Följ med Ella på en sommar fylld men ledtrådar, killar, vänskap, nakenbad mitt i natten och en hel del pinsamma händelser. (bild på miranda kerr som omslag) © 2014-2015 alla rättigheter reserverade. Denna berättelse publiceras under förutsättning att det inte ska reproduceras återutsänds i sin helhet eller delvis, på något sätt, utan skriftligt överensstämmande av upphovsrättsinnehavaren , och varje överträdelse av detta är en kränkning av upphovsrätten . Tack :) ( Jag äger ingen av bilderna i den här berättelsen, kändisarnas namn står på bilderna i boken)

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Evelyn var bara 12 år när kriget bröt ut, när hela hennes stad brändes ner Till grunden och när de tyska soldaterna separerade henne och hennes Familj. Skulle hon någonsin få återse sin systers tröstande leende eller Få en varm kram. Skulle hon någonsin kunna bli älskad igen? Alla tror att kriget är slut till jul men det fortsätter länge Därefter.. När hon ensam flyr ut i skogen utan varken mat eller vatten tror Hon helvetet nått henne.. Men när tyska soldater för in henne i ett tåg och dörrarna öppnas Bemöts hon av en skylt som hon tror betyder friheten.. 'ARBEIT MACHT FREI'

Jag har en väldigt märklig sjukdom. Galaxy Kallar jag den. Snart försvinner jag.

Efter två års sörjande har Vanessa äntligen kommit över William hennes ex. Eller har hon verkligen det? Efter två år vill William nu ha henne tillbaka eller är det på grund av att hon har fått hög status över hela landet eller har han bara förändrats från det kräk han en gång var. Kommer han kämpa för att få henne tillbaka eller är allt bara slöseri på tid? *Läs på egen risk!!! Den är fylld av hemsk stavning och grotesk grammatik!!!*