Person är Maja. Plats är Sverige. Problem är minnesförlust. Jag är Maja, jag har amnesi. Jag vet inte vem jag var. Jag börjar hitta lappar jag skrivit, vad som hänt, vad jag gjort, vem jag träffat. Min mamma tyckte att jag skulle byta skola för att skapa nya minnen. Men en dag hittar jag Hans namn på en lapp. Hans med stort H. Och allt jag vill är att det ska bli som förut.

"Snälla åk inte" Var det sista jag sa till mina föräldrar innan de lämnade mig hos mina kusiner. Mina kusiner var som mina syskon men jag ville inte att mina föräldrar skulle åka. De sa att de skulle komma och hämta mig om tre dagar men dem kom aldrig. Jag fick bo kvar hos mina kusiner vilket jag gör nu med. När det väl kom ut att mina föräldrar lämnat mig i början av sjuan såg de mig som ett missfoster som mina föräldrar inte ville ha kvar. Orden blev värre. Jag började bli slagen. Jag blev mobbad. Jag började skära mig vilket ledde till att jag bar större kläder för att dölja mina ärr. Anledningen för att jag är kvar här på jorden är väll William eller mina kusiner. De stöttar mig i precis allt. Mitt namn är Angela, ett missfoster och det här är mitt 15: åriga liv.

:)

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Nicole klarar inte av den nya killen i klassen, han är arrogant, irriterande och stöter på varje tjej som andas- Redan från första stund klarade hon inte av honom. Ethan vet mycket väl om att Nicole inte gillar honom. Hon vet inte varför han fortsätter att störa henne, kanske ser han det som en utmaning. Nicole är nämligen den enda tjejen som inte verkar vara desperat efter hans uppmärksamhet. Hennes plan var att krossa hans hjärta... men inte bara börjar det kännas som att det finns något mellan dem... Ethan sitter också i en farlig situation som hon inte kan ignorera. Hon är dessutom redan inblandad och vilka kommer hon att möta på vägen? Personer som är mer farliga än hon kanske inser... (Bokens namn var tidigare : In love with a player) (varning! det här är min första berättelse på wattpad och den är inte redigerad...,så ja.. haha ;) )

[ Håller på att redigera och byta perspektiv så om det plötsligt byts är det för att jag inte kommit dit ännu!:) ] Vem hade kunnat ana att en kille skulle kunna skapa så mycket trubbel? Förstöra vänskap? Krossa liv? Varför drabbas Stephanie av detta? Eaton är den nya heta killen. Att springa in i honom kan väl inte leda till så många saker? Ju närmare händelserna för dem till varandra, ju mer litar Stephanie på en kille som inte har gjort något annat än dumma saker. Den blodröda hemligheten som han döljer för henne kommer förändrar allt. Det kanske inte slutar lika lyckligt som i sagor i alla fall? Några kommentarer: @MajkenEinarsson: "Skit bra ju! Skulle vara överlycklig om jag hade en sån talang som dig" @ExdeBatman: "Jag har fastnat i den så djupt bästa jag någonsin har läst❤️❤️❤️" @TravisFreakingGirl: "Shh, det är inte tårar... Det är ögonen som svettas! SJUKT bra!❤️" © Copyright 2018 @wannabejohngreen

Tess förväntar sig ännu ett tråkigt år när skolan början, hon har många vänner och har kommit över sitt ex Alec som var otrogen mot henne ett år tidigare. Dock allting förändras när just Alec flyttar in på andra sidan gatan och tar hela skolan med storm. ****** Han drar handed igen sitt ruffsiga, mjuka, bruna hår och lutar sig sedan mot räcket. ''Dregla inte på mattan, raring.'' Flinar han och blinkar åt mig, det är nog att väcka mig ur dvalan och bli medveten om situationen. Jag sätter fart längs hallen och tar dörren till höger som han sa, dock springer jag in i en stor gaderob. Jag hör honom skratta hånfullt i hallen, jag känner mig generad. Antingen kan jag inte höger-vänster eller så lurade han mig. ****** ''Alec, om du är nära nog för mig att slå dig är du för nära och om du är så nära så kommer jag att slå dig.'' ****** Bästa placering Tonårsböcker #2 Humor #1

''Dante?'' viskade jag och petade på honom. Inget svar. ''Dante, snälla svara. Jag klarar mig inte utan dig.'' Jag rörde hans rygg och kände hans andetag. ''Mamma?'' hörde jag Dante viska. ''Dante, vad du än gör titta inte. Lova mig att du blundar tills jag säger att det är okej.'' Sa jag och försökte låta stark på rösten. ''Varför gråter du?'' ''Lova mig att du blundar tills jag säger att det är okej!'' Sa jag och kvävde en snyftning. ''Okej, jag lovar.'' OPS! Denna berättelse är INTE baserad på personliga upplevelser av något slag!