Vad händer när en oskyldig, naiv flicka blir förälskad i en förlorad pojke i en nattsvart gränd? Vi har alla hört den vilda, vackra historien om Peter Pan; den äventyrliga lilla pojken vars största rädsla var att växa upp, och hur han slogs mot pirater i Landet Ingenstans. Men riktigt så var det inte. Historien var mycket mörkare än så. ❁ [min version av "peter pan" baserad på originalet "Peter Pan" (1904) av J.M. Barrie inspirerad av "Lost Boy" av Ruth B]

0000 d 00 h 00 m 00 s Min tatuering, min tickande klocka, tickade inte. Från den dagen jag föddes så har min klocka stått på noll, nollställd. Ingen visste vad det berodde på, och jag vill inte veta. Min klocka tickade inte, och skulle aldrig göra det. Det fanns ingen därute för mig. Och det skulle aldrig göra det. För jag var ensam. Min klocka var den enda som stod på noll, och så skulle det förbli. Trodde jag iallafall. Charlie är en helt vanlig tjej, hon har en bästa vän, en lycklig familj och hon har bra betyg i skolan, hon har goda chanser att få det stipendium hon vill ha för college och hennes framtid ser riktigt ljus ut. Det är bara den där lilla detaljen, den detaljen som även går under namnet själsfrände ja. Klockan på Charlie's handled som borde räkna ner till den sekund hon skulle träffa sin själsfrände, har stått orörlig sen den dag hon föddes. Hela sitt liv har hon levt under tron att hon aldrig skulle kunna bli älskad. Att hon var den som var över. Men så plötsligt en dag börjar klockan ticka. Siffror bildas och försvinner och klockan börjar långsamt räkna ner. Vad gör du när klockan du trodde alltid skulle stå still plötsligt börjar ticka? Vad gör du när du inser att själsfränden du aldrig trodde fanns, plötsligt existerar? Ska hon äntligen få det hon har önskat mer än något annat i hela sitt liv?, eller är allt bara ett stort hemskt misstag?

"Mamma…" Den lilla flickan snubblade framåt med händerna utsträckta framför sig. Hennes röda lockar dansade runt hennes ansikte och hennes stålgrå ögon var fyllda av tårar. "Mamma g-gjå inte." En kvinna med lika röda lockar som flickan knäböjde framför din dotter. Hon log och strök sina fingrar längs den lilla flickans kinder och torkade hennes tårar. Hon lutade sin panna mot hennes och strök hennes varsamt över håret "Gråt inte." Den lilla flickans gråt klipptes tvärt av och hennes mamma rätade på sig. Hon la en hand på den lilla flickans axel och kysste hennes hår. "Mamma älskar dig." Med det sagt vände hon sig om och lämnade rummet. Dörren smällde igen efter hennes och mörkret sänkte sig över den lilla flickan. Flickan började gråta igen och snubblade mot dörren, sträckte på sig och trevade efter handtaget med sina små fingrar. "Mamma!" Skrek flickan om och om igen. "Mamma!" Hennes skrik ekade mellan väggarna. Men allt hon fick som svar var tystnad. Den lilla flickan växte upp till en tonåring. En tonåring som aldrig kan hålla tyst, har ett ohälsosamt beroende av choklad och som verkar ha en tendens att hamna i trubbel. Hennes namn är Denise, och hela hennes värld är påväg att vändas helt upp och ner när hon flyttar ut ur barnhemmet som varit hennes hem dom senaste elva åren och flyttar in hos sin nya foster familj. För med hennes nya familj väntar också en ny skola, nya fiender, nya vänner och en kaxig granne som råkar ha sitt fönster mitt imot hennes... Multiplicera den kaxiga grannen med två, släng in lite smärtsamma minnen, addera detta med en triangel full med komplicerad kärlek, minus föräldrar plus en plastfamilj delat på två liv. Denna ekvation är lika med med mitt liv. Jag är Denise. Och det här är min historia.

Vissa människor borde ruttna i små, små hål. Att jag skulle behöva ha missödet att vara släkt med en av dessa personer är slumpen. Att jag skulle behöva gå på samma skola som flera av dessa personer är ett hemskt sammanträffande. Men att jag skulle behöva bo granne med en av dessa personer, som också har en vrickad besatthet av att irritera mig. Det är högre makter som hatar mig. ••• Kayla Jackson är inte så värst bra på att skaffa vänner. Hon är dock mycket bra på att skratta åt andras olyckor. Hon är helt enkelt den perfekta prankstern. Men när det går för långt, behöver hon flytta till sin "åh så perfekta" kusin, för "växa upp". Det hon inte är beredd på är en sminktäckt liten häxa, en avundsjuk bästavän, små söta barn, konstiga nattutflykter, baler och en kille som helt enkelt inte kan sluta gå henne på nerverna. Men de personer som verkar mest lättsamma, kan också ha de svåraste bakgrunderna. ------------ Nu finns det en instagram för den här berättelsen. Följ DearMrAssholeWattpad för information om upptaderingar och annat

Läs och se (Namnet på berättelsen är också en låt av Kent)

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Alla tror att flygande väsen inte existerar. Att dem bara är fantasifoster och bara finns i godnattsagor. Men Kristen vet bättre. Eftersom hon är en. Ensam? I tio års tid så har hon trott det. Ända tills han dyker upp. Han med alla svaren. Sjutton åriga Kristen Silver bor tillsammans med sin pappa i Belfair som ligger i delstaten Washington. Hon lever ett övernaturligt liv. Hon vet inte mycket om sina krafter och varför hon har dem. Men när nykomlingen Jace i hennes klass dyker upp i hennes liv så börjar hennes frågor få dem svar de väntat på. Plus så verkar han inte va en så vanlig mänska själv.

Maéla föds som drake i en mänsklig kropp och växer upp som en av människorna. Hennes rätte far, en drakhanne vid namn Vrothgar, får till slut tillbaka sin dotter och deras relation blir med tiden obrytbar. Draken bryr sig inte om någonting annat än sin dotter och kommer göra vad som helst för att hålla henne i säkerhet. Det blir därför svårt att släppa iväg Maéla att utforska den mänskliga världen som hon också föddes till att ta del av. Hennes längtan efter en annan människas beröring och värme kan komma att kosta henne livet.

Har du aldrig undrat hur sirenerna kom till? Eller om månens påverkan på människor? Då kan du läsa denna berättelse om havet och alla dess hemligheter...