Formbytare sägs vara utdöda men ändå så finns en kvar. Hennes flock blev dödad när hon var sju år och sen dess har hon levt i skogen. Men tolv år senare börjar hon märka av jägare i närheten av en varulvs flock, så när hoppet om deras överlevnad ligger i Lucys händer visar hon sig för dem. Mikael som är alfa över flocken har sedan tidigare märkt att något var konstigt i skogen. Så när hans flock blir räddade från jägarna av en ung kvinna som kan ändra form till vilket djur som möjligt förstår han att hon är den sista formbytaren... Och hans mate... Lucy kommer att slitas på en väg av kärlek, mod, uppoffring och lojalitet. Det här är berättelsen om Lucy den sista formbytaren. Kopiera snälla inte den här boken...Tack.

Marcus var världens mest osynligaste kille. Han gick på det snobbiga Skogslundagymnasiet där skolans drottning Selma Blomqvist och hennes bitchiga gäng spred en mängd rykten om honom. Marcus lär sedan känna Selma och deras relation blir väldigt stark. Men det är alltid en viss person som ska komma i vägen... Lyckas Selma & Marcus hålla deras relation eller går dem isär? Det får du svaret på i Bakom Alla Rykten. M&M pratar svenska.

@jackgilinsky liked your photo. Highest ranking: #1 in fanfiction - Finished 8 April 2017 Read the sequel when you finish this!

okänt nummer: sa ju att jag skulle smsa dig mottagare: fel nummer.

Okänt nummer: HELLO IT'S ME Ida: Hej? Okänt nummer: I WAS WONDERING IF YOU WOULD LIKE TO BE FRIENDS? Ida: ha ha jätte kul. --------------- Shawn vill inte att Ida ska veta att det är han så han säger istället att han är Shawn Dawson.

Okänd | 21.53 " Yo bror, kan jag slagga hos dig? " Alexandra | 21.54 " Känner jag dejj? " Okänd | 21.58 " Ööh, jag har nog skickat fel Om inte du är Felix? " Alexandra | 22.02 "Gubben, du är nog skickat fel (; vänta, du e en kille va? annars blir det pinsamt " Okänd | 22.03 " Du har tur ;) "

För Vanessa är flykt inget nytt. Som den enda kvinnliga varulven så gör det henne till ett offer för jakt av både manliga varulvar och det övernaturliga rådet. Enda sedan de kvinnliga varulvarna dog i en mystisk sjukdom för 236 år sedan så har det inte funnits några kvinnliga varulvar. Vilket gör att om Vanessa blir fångad så skulle hon bli såld till den som betalar mest för att få starka arvingar. Men hon har tränats hela sitt liv för att överleva och slåss mot dem som letade efter henne. Men när hennes föräldrar mördas av det övernaturliga rådet så måste hon nu stå på sina egna ben och klara sig själv utan dem som hjälpt henne under hela sin uppväxt. Men till slut inser hon att det kanske är dags att sluta gömma sig och börja kämpa. Synd att ingen sa åt dem att inte bråka med en kvinnlig varulv.

Kiara är en helt vanlig 18 årig tjej... Trodde hon iallafall. Vad är den med nya killen som får Kiara att bli attraherad och rädd? Vad händer när hon får reda på sitt förflutna? Vem är det som vill hitta henne och sen döda henne? Vill ni få ett svar på dessa frågor? Så börja läsa. Kiara har blont lockigt hår och isblåa ögon. Hon är inte tjock men hon är heller inte smal hon är någonstans i mellan. Hon älskar att vara i naturen. Hon är inte så specielt populär men vissa killar hänger ändå efter henne för att få uppmärksamhet. Men hon är inte intresserad av någon av de. Hon är inte lik någon av hennes föräldrar. Hennes mamma har mörkt brunt hår och bruna ögon och hennes pappa har svart hår och gröna ögon. Kiara tycker det är lite konstigt men hennes föräldrar säger att det är vanligt. Så lite info om Kiara.

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

"Detta är Alice Jevik, hon är nyinflyttad till Lupindala. Ta väl hand om henne." sa läraren. Jag kollade ut över klassen och mötte blandade känslor i mina nya klasskompisars blickar. Nyfikenhet, tristess, intresse. Men ett par blå, genomträngande ögon fångade in mig som i ett nät. Längst bak i vänstra hörnet av salen satt en kille med djupt blåa ögon som var så klara så att de såg ut som de lös. När jag satte mig på min plats kände jag fortfarande hans intensiva blick i nacken. Alice familj ska flytta hur mycket Alice än protesterar. Men även om hon inte vill lämna sina vänner och sitt gamla liv så vänjer hon sig vid tanken och när hon anländer till Lupindala så kan hon faktiskt känna att det kommer att bli bra. Familjens nya hus är fint, hennes föräldrar hittar snabbt nya vänner och detsamma gör hon. Men är hennes vänner verkligen normala? Är de vad hon tror de är? Och är hon själv verkligen det hon tror hon är? (Jag äger inte bilden som används på omslaget.)