Entligen sommarlov vad jag har väntat i sommar ska jag bada, vara med mina vänner. sola och så klart åka på semester. Men det är bara vad jag tror......

Radion sände ut ett meddelande om en sjukdom som börjat sprida sig,folk var uppmanade att bege sig iväg från städerna och söka skydd på Smittskyddsinstitutet.Och det är där våran resa börjar. (Den här fanfictionen är baserad på TWD men kommer inte härmas på pricken)

Cilla och Linnéa lever med zombies ute i naturen ensama men träffar på sig sina gamla vänner som troligen skulle vara döda.

Jag heter Sofia och jag är 14 år. jag har långt brunt hår som går ca ner till midjan. Jag har en bror som heter Viktor han kort hårig och blånd han är 17 år han är muskulös och har ganska ljus hy. Våra föräldrar blev upp ätna av zombies. Nu lever vi i ett gäng där alla tar handom alla. Lägret var nära en sjö. Varje natt grät jag mig till söms i min brors famn. Han fans alltid där och han tröstade mig varenda gång jag började gråta. En dag kom en ny kille som heter Samir han har kort nästan svart hår och han är lika gamal som min bror. Ja han såg för det mesta som min bror fast sötare och lite mörkare hy. Jag är kär i Samir han var gullig när jag såg han försvan alla problem. Men om min bror skulle få reda på det skulle han säga ett vi var tvungan att lämna gruppen. Men jag inte heller om han gillar mig men det känns så när han kollar på mig.

Juli är en flicka på 16 år.Det hemska viruset tog hennes familj ifrån henne. Hon har ingen annan än sig själv. Hoppet är ute men så kommer en liten glimt i hennes liv. Är de värt att fortsätta?