"Allt var hett och varmt, luften omkring oss fanns inte längre för det enda syret var han och ingen annan." Raelynns värld vänds helt upp och ner när hon träffar Xander, sonen till en alfavarulv. Hennes förra fridfulla liv finns inte längre och allt som händer nu kan bara kopplas till honom. Verkligen allting som hon gör, varje tanke, rörelse och ljud. Allt är Xander. Är det en tillfällighet eller är han faktiskt någon viktig? Är han någon som kommer förändra allt? Och varför kan hon inte sluta tänka på honom? ~~ Cirka: 64k ord Bästa placering: #1 i varulv #1 i humor Påbörjad: 23/1- 2018 Avslutad: 6/10- 2019 ~~ OCH JAG VET ATT VARULVSBÖCKER ÄR TÖNTIGA MEN LÅT MIG OKEJ?!

Meet Elle Evans. Pretty, popular - and never been kissed. Meet Noah Flynn. Badass, volatile - and a total player. And also Elle's best friend's older brother... When Elle decides to run a kissing booth for the school's Spring Carnival, she locks lips with Noah and her life is turned upside down. Her head says to keep away, but her heart wants her to draw closer - this romance seems far from fairy tale and headed for heartbreak. But will Elle get her happily ever after? [This book has been published by (Penguin) Random House and is now available as a paperback in the UK, USA, Philippines, Australia, New Zealand, Singapore and more, AND in several languages, including Spanish and Greek. The ebook is also available online. Check out your local Amazon to see if you can grab a copy! THIS IS A SAMPLE ONLY.] This book has also been adapted as a Netflix Original Movie, available worldwide from 11th May 2018.

När Molly och hennes bästa vän Emelie blir kidnappade av tre mystiska killar, varav en av killarna Molly känner stor attraktion till, förändras deras liv totalt. En värld som bara fanns i sagor blir till verklighet. Tyvärr var det ingen fin askungen saga, utan en ren mardröm. Molly inser att hon är mate, som betyder själsfrände, med den farliga Jack. Han är alfa över en av världens största och farligaste flock. Jack har inget hjärta och hans vänner är chockade att han ens har en mate. Men om Jack är is är Molly eld.

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.