När Molly och hennes bästa vän Emelie blir kidnappade av tre mystiska killar, varav en av killarna Molly känner stor attraktion till, förändras deras liv totalt. En värld som bara fanns i sagor blir till verklighet. Tyvärr var det ingen fin askungen saga, utan en ren mardröm. Molly inser att hon är mate, som betyder själsfrände, med den farliga Jack. Han är alfa över en av världens största och farligaste flock. Jack har inget hjärta och hans vänner är chockade att han ens har en mate. Men om Jack är is är Molly eld.

Det är svårt att urskilja vad som är äkta kärlek, för vi lever i en kärlekslek. Ibland tror jag att det du säger är riktade till mig, personligen. Men sen skriker regissören "Bryt!!" och jag förstår ännu en gång att det bara var mellan Scyler och Leon. Finns Prolog i boken!

"Han sa att han fotograferade de saker han älskade mest, men ändå tog han aldrig några kort på mig." Harry Styles fanfiction ♡

Det är kärlek. Vad gör man när mobbaren trycker upp en mot väggen, för att kyssas? Bella är mobbningsoffer för ett gäng på fyra killar - Zac, Adam, Kevin och Nathan. De är bland annat skolans populäraste killar, medan Bella är.. Ingenting, mer än ett mobbninsoffer för de runt om. Allt har varit på samma visa varje dag i ett helt år. De har kört lekar med henne så som kastat iväg henne, spottat på henne, spolat henne, slagit henne med så mycket mera, men helt plötsligt förändras allt på knappt en vecka.

En spinkig, tystlåten tonårspojke med många problem. Obarmhärtigt mobbad i skolan. Familjens svarta får. Någon som levt hela sitt liv som ett utstött missfoster, en spricka i samhällets så perfekta fasad. Någon som för länge sedan gett upp hoppet om ett liv som något annat än en slagpåse, en äcklig ohyra som ingen vill veta av. Min historia låter nästan allt för klyschig, inte sant? Tillåt mig att presentera mig själv. Mitt namn är Gabriel Amadeus Josefsson. Jag är 15 år gammal, och jag går i klass 9b på Västerkorsskolan. Min kropp mäter sig upp till en längd på 178 centimeter, och med mina ynka 50 kilogram skulle jag i gymmet ses som en fjädervikt. Jag tycker om att läsa böcker, mest fantasy och thrillers, att måla på allt ifrån små metallfigurer till stora vita dukar, och då och då så skriver jag tråkiga noveller och annat strunt. De tre sakerna är vad jag brukar ägna mig åt då jag inte blir inlåst i skåp eller trakasserad på något annat sätt, vilket jag har för vana att bli rätt så ofta. De tre sakerna är typ även de enda saker här i världen som jag inte tycker illa om eller rent av hatar. Allt för ofta får jag höra att jag borde sluta vara så himla nedstämd hela tiden och börja leva lite, som normala personer. News flash; jag är inte helt normal. Jag gläds inte av att göra sådana saker som "normala" personer gör. Särskilt inte med tanke på det faktum att jag får stryk så fort jag försöker leva normalt. Jag tror inte på sådant som normala personer tror på. Jag tror inte på kärlek i första ögonkastet, på att alla har en själsfrände, eller på ödet. Jag tror inte på världsfred, på lösningar till alla problem, eller på att allting kommer att bli bra. Fast för några månader sedan så förändrades det. Saker började hända, saker som jag inte kan förklara, och jag blev tvungen att tro på något jag aldrig trott på förut. Gud har inte övergett mig. Copyri