Jag har aldrig varit rädd för döden. Inte heller har jag varit rädd för livet efter detta, eller de faror som lurar i skuggorna. Istället dras jag till det förbjudna. Till det som bottnar i mörkret. Jag kan inte vara utan det. Ibland drömmer jag mig bort från slottets murar och ut till havs, till okända öar. *** Att vara dotter till den mest älskade drottningen i alla fem kungadömen kan tänkas vara en dröm för de flesta. Men Caitlin, som lever den drömmen, vill inget hellre än att komma bort från de trista lektionerna om kungarikets språk och historia. Inte heller vill hon delta i lärandet om den kungliga familjens beteende. De sprakande balerna finner hon långtråkiga och att lära sig tala som en uppfostrad kvinna ser hon som ren tortyr. I hyllning till Caitlins mammas födelsedag hålls en kunglig bal för alla de fem rikena. Under festen möter Caitlin en maskerad man med en ros intatuerad på bröstet. De håller sällskap under nattens långa timmar, men i gryningen är han försvunnen. Dagen efter visar det sig att slottets viktigaste ägodel har bestulits från skattkammaren. Har händelsen något att göra med den maskerade mannen? Han som mystiskt befann sig på balen för att sedan gå upp i rök. Och vad är det för skepp som plötsligt dyker upp i dimman? Caitlin blir inkastad i ett äventyr. Vilket kan leda henne till sanningen. Men också till mannen som visar en ny sida av världen, men också av henne själv.

Tess förväntar sig ännu ett tråkigt år när skolan början, hon har många vänner och har kommit över sitt ex Alec som var otrogen mot henne ett år tidigare. Dock allting förändras när just Alec flyttar in på andra sidan gatan och tar hela skolan med storm. ****** Han drar handed igen sitt ruffsiga, mjuka, bruna hår och lutar sig sedan mot räcket. ''Dregla inte på mattan, raring.'' Flinar han och blinkar åt mig, det är nog att väcka mig ur dvalan och bli medveten om situationen. Jag sätter fart längs hallen och tar dörren till höger som han sa, dock springer jag in i en stor gaderob. Jag hör honom skratta hånfullt i hallen, jag känner mig generad. Antingen kan jag inte höger-vänster eller så lurade han mig. ****** ''Alec, om du är nära nog för mig att slå dig är du för nära och om du är så nära så kommer jag att slå dig.'' ****** Bästa placering Tonårsböcker #2 Humor #1

Person är Maja. Plats är Sverige. Problem är minnesförlust. Jag är Maja, jag har amnesi. Jag vet inte vem jag var. Jag börjar hitta lappar jag skrivit, vad som hänt, vad jag gjort, vem jag träffat. Min mamma tyckte att jag skulle byta skola för att skapa nya minnen. Men en dag hittar jag Hans namn på en lapp. Hans med stort H. Och allt jag vill är att det ska bli som förut.

Sverige är ett lugnt land, tja om man jämför det med USA's farliga delar. Det kryllar av gäng och kriminalitet. Det är döda eller bli dödad. Emma lever ett vanligt liv. Hennes liv är egentligen tråkigt, men det förändras drastiskt en dag, hon trodde skulle bli som alla andra. Hon möter USA's mest fruktade gängledare, ingen mindre än Louis Tomlinson. Emma kastas mot sin vilja in i Louis värld av blod och död. Där våld och brott är vardagen. Men Emma tänker inte låta Louis bryta henne, hur mycket han än försöker. Louis är våldsam och possessiv och låter ingen röra vad som är hans, så hur kommer Emmas envisa jag, gå ihop med Louis dominerande jag? Kommer Louis knäcka henne? Men framförallt, kommer hon kunna överleva Louis Tomlinson? ------------------------- Berättelsen innehåller grovt språk, våld och viss romantik. Allt är påhittat och USA stämmer kanske inte in på min beskrivning, men jag vill ha deras miljö så 'gängaktig'som möjligt. Det är INGEN fanfiction av 1D! Jag äger hela berättelsen! All rights reserved ©

När 17-åriga Riley Adams pappa oväntat dör i en hjärtattack förändras hennes liv för alltid. Hennes mamma går in i en djup depression och Riley själv tycker inte att hon förtjänar att leva då hon beskyller sig själv för sin pappas död. Hon anser inte att hon förtjänar att någonsin bli älskad av någon. Och vad har hon då för anledning till att fortsätta leva? Även om inte alla säger det högt så säger deras blickar det. Mördare. Tills Kale Rivers en dag stormar in i hennes liv, fast besluten om att göra hennes liv till det bättre. Även om hans hjälp inte alltid är så uppskattad, och inte bara från Rileys synpunkt.

:)

(Fortsättning till Trapped). Emma har lämnat USA. Hon har flytt till Kanada, och hoppas på ett liv utan Louis. Men Louis har helt andra planer. Han är ute ur fängelset och han tänker hämta tillbaka det som är hans. Ingen rymmer undan Louis, och Emma kommer inte bli ett undantag. Om han inte får henne kommer ingen få henne. Louis tänker aldrig låta Emma gå. ------------------------------------- Sequel till Trapped. Innehåller grovt språk, våld och en smula romans. Jag råder dig som hittar min bok, att läsa första delen, för att förstå allt. Copyright ©®

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*