"han var en främling för mig, betydde inget, men på något sätt älskade jag honom innerst inne." - foscar

del två av psykologen.

Birthday boy, jag vet vad du önskar dig mest, mig. [Sexuell och aningen våldsam]

❝och vet du vad det äckligaste är? Din fittiga dubbelmoral.❞ ©thefoooconspiracy ALL RIGHTS RESERVED 2015.

Jag vet att jag bara är en anställd. Jag vet att jag bara kommer stanna här i en månad. Jag vet att du har flickvän. Jag vet att du är straight. Jag vet att du inte bryr dig ett skit om mig. Men jag vet också att jag fortfarande vill att du ska vara min.

Slagen mot min kropp blev fler och oftare. Nästan varje dag. Jag förstår inte vad jag har gjort mot dom. I sex år har de varit efter mig. Lärarna såg alla slagen. Dom såg alla blickar jag fick mot mig och dom hörde alla ord som OG och hans gäng skrek efter mig. Men de var för fega för att säga till. Dom gjorde inget åt det. Det skulle fortsatt såhär. Till jag hade tagit självmord. Men jag skulle inte finnas här. Om det inte var för honom. Xx Oscar Enestad

I det mörka ljuset ser jag honom. Tar några steg mot honom. Känner hans händer mot min kropp. Alla hans rörelser är så lätta men känns så bra. Han är så försiktig med mig. Precis som jag ska gå sönder. Men om han bara visste hur sönder jag redan var inuti.

"Allt började med den där 10 sekunders bilden" Foscar fanfic by: @Edine02 and @CattisAlex

Just när livet är ganska okej och man känner att man faktiskt lever, då ska såklart någonting komma emellan och förstöra allt. Något som man länge känt på sig, men vägrat att se. Det är då man inser hur fel man hade. Hur dum man var som trodde att livet skulle fortsätta vara okej. Det är då man inser hur maktlös man är. Men det är även då man hittar tillbaka till sig själv. Inte till den man har varit eller vill vara. Till den man är just nu. Men ärligt talat så hade jag nog gått vilse om det inte varit för dig. Du visade vad kärlek är, du fick mig att inte ge upp. Du visade mig livet som det kan vara. ~Foscar~