"Jag har en sjukdom, men jag måste inte vara sjuk för de."

" you know I'll fight my corner, And that tonight I'll call ya, After my blood is drowning in alcohol, No I just wanna hold ya. Give a little time to me or burn this out, We'll play hide and seek to turn this round" Den ljuva stämman av Ed's röst strömmade ut ur mina små vita snäckhörlurar. Jag kollar ut ur det lilla fönstret på buss 191. Egentligen har jag ingen aning om varför jag åker med den här bussen, det är liksom andra sidan stan men jag vill bara komma bort, bort från mitt helvete till liv. Allt är skit, inte en jävel gillar mig och jag uppskattas inte av någon. Jag vill ta livet av mig själv fast ändå inte. Jag vet att om jag hade försökt att göra det så hade jag bara fegat ur. Det är sånn jag är. En liten jävla fegis. Jag suckade och vände tillbaks mitt huvud så jag stirrade rakt fram i bussen istället för att titta ut genom fönstret. Det var då jag mötte dom mest vackra ögonen jag någonsin hade sett. Hans mörkblåa ögon stirrade in i mina gröna. Det var det "the perfect match" Vi var the perfect match... © copyright 2015 || OGspizza

Han, han kan jag inte bara inte släppa. Denna bok är en julkalender kan man säga så det kommer minst ett kapitel varje dag. Boken handlar om Oscar 18 år bor i Stockholm där han bott hela sitt liv. Felix 17 år nyinflyttad från Göteborg. Va är det som händer mellan Felix och Oscar när dom möts I trapphuset och senare på samma dans efter den speciella händelsen? Läs denna gärna för detta är mitt första verk på Wattpad.

Jag har inte mycket att erbjuda, men jag lovar att älska dig mer än allt.

Skickat från: felix <234 Tid: 06:32 "Varför skulle distansen behöva förstöra oss?" Skickat från: Mig Tid: 06:32 "Tillsammans är vi starka, Felix" De fanns bakom varsin skärm, fyrahundrasextioåtta kilometer ifrån varandra. Det enda som fick dem att hålla kontakten var bandet de skapat mellan varandra. © foooilicous | 2016

Han var Tylösands egna prins, älskad av alla förutom av hans älskade.

"Hej, jag heter Oscar och jag är din nya rumskamrat." --- Det simpla hej:et blev ju så mycket mer. Vi måste leva ihop, så varför inte älska ihop? (UTSPELAR SIG 2017) © foooilicous | 2016

Jag är hans skugga Han är mitt ljus Jag behöver honom även om han inte behöver mig För utan honom så finns det bara mörker och en skugga kan endast leva i ljuset

Varje dag kom han in i det mysiga lilla caféet jag jobbade på, varje dag beställde han samma sak, och varje dag föll jag lite mer för honom.