"Hej, mitt namn är Mia Collins jag är 15 år och har nyss flyttat till beacon hills. Imorgon är de dags för första dagen i den nya skolan beacon hills high, kul? Fan heller. Jag har lite problem när de gäller nya människor (och med 'lite' menar jag stora) jag blir super nervös alldeles skakig och stammar pinsamt mycket. Men vafan, jag har ju inget val eller hur? Bara till att hoppas att jag överlever freshman year då." Att överleva är något Mia får kämpa för när de visar sig att hennes nya vänner på den nya skolan beacon hills high är vad säger man? Speciella? VÄLDIGT speciella. Hon får också upp ögonen för en av hennes killkompisar som bor i huset bredvid. Du vet den där nära döden känslan? De är något Mia blir van vid. werewolғѕ

Vad ska du göra vid ung ålder som kastas in i en värld där allting är farligt. Du ser äldre ut än din ålder och det är någon som åtrar och lustar hela dej. Och när det är känslor som du aldrig känt förut dyker upp. Och en kärlek som slukar upp hela dig i en stormvind.

"Detta är Alice Jevik, hon är nyinflyttad till Lupindala. Ta väl hand om henne." sa läraren. Jag kollade ut över klassen och mötte blandade känslor i mina nya klasskompisars blickar. Nyfikenhet, tristess, intresse. Men ett par blå, genomträngande ögon fångade in mig som i ett nät. Längst bak i vänstra hörnet av salen satt en kille med djupt blåa ögon som var så klara så att de såg ut som de lös. När jag satte mig på min plats kände jag fortfarande hans intensiva blick i nacken. Alice familj ska flytta hur mycket Alice än protesterar. Men även om hon inte vill lämna sina vänner och sitt gamla liv så vänjer hon sig vid tanken och när hon anländer till Lupindala så kan hon faktiskt känna att det kommer att bli bra. Familjens nya hus är fint, hennes föräldrar hittar snabbt nya vänner och detsamma gör hon. Men är hennes vänner verkligen normala? Är de vad hon tror de är? Och är hon själv verkligen det hon tror hon är? (Jag äger inte bilden som används på omslaget.)