"Det händer aldrig något i våra liv. Varför har vi så tråkiga liv?" "Jag håller med. Vi måste hitta på något i sommar!" "Jag har en ide.." "Vadå?" "Cykelsemester på Gotland" Gotland, sommar, vänner och killar, kan det bli bättre?

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Oscar mår inte bra, han mår verkligen inte bra. Han är ful, han är äcklig, han är tjock, enligt sig själv. Hans liv är upp och ner. Fel telefonnummer leder till att han får kontakt med Cindy. Vad händer när hon kommer in i bilden och försöker vända allt rätt igen?

❞du betyder ingenting för mig, du är bara ett felskickat sms❝ ❞jag tar det som en utmaning❝ © bycaroline

Vad gör du när din kille skämmer ut dig under skolavslutningen i 9:an? Precis när kören börjat sjunga "den blomstertid nu kommer". Jo, du dra till Florida med din bästa vän och hoppas att alla glömmer.

"Felix, felix sandman" alla tittade på honom och till och med jag såg att det var en charmig kille och något i hans blick sa "tjejer." "Ligga" "player" Men vad visste jag....? Hon är alltid lycklig och glad. De är en ny termin och allt kan hända. Nya killar i skolan, var en av dom förändrar hennes liv. Allt vänds upp och ned. Men en sak är säker, hon hatar honom. Den här boken är fylld av oväntade dramatiska händelser, tårar, skratt, rädslor. © Copyright Foscargirl 2014

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*