Klassen får besök av en författare. Hon vill gärna fotografera eleverna i klassen. Marina vet att hennes mamma har förbjudet henne att någonsin bli fotograferad för att lägga ut bilden på nätet. Marina har glömt varför. När dem den här dagen har en vikarie som inte känner till fotoförbudet, tar Marina chansen att få vara precis som alla andra. Hon går med på att bli fotograferad och få bilden utlagd på författarens blogg, utan att ha en aning om de skrämmande konsekvenserna. Boken finns nu att köpa på nätet. Här är länken till Adlibris https://www.adlibris.com/se/bok/mordande-foto-9789186485573 Nu fortsätter jag skriva på Resa utan slut https://www.wattpad.com/story/66429330-resa-utan-slut Kramisar Kim :-)

Titanic går på ett isberg 23.40 söndagen den 14 april 1912, endast fyra dagar och sjutton timmar efter jungfruresans början. Två timmar och fyrtio minuter senare försvinner fartyget från havets yta. Det finns endast livbåtar till en bråkdel av passagerarna, resten hamnar i det iskalla, nollgradiga vattnet i Nordatlanten. Theo och Ramona stirrade fascinerat på det gigantiska isberget som gled förbi. Det var så nära att de kunde sträcka ut handen och vidröra det. Isberget reste sig högt över dem och såg ut att kunna välta och krossa fartyget. Plötsligt skälvde däcket till under deras fötter, ett svagt skärande gnissel hördes. Flera personer dök upp på däck, väckta av stöten och det ovanliga ljudet. "Vi gick på ett isberg, där försvinner det bort i mörkret!" Theo pekade ut över havet, där endast den mörkare ytan gav en antydan om isberget. "Det här fartyget är osänkbart. Ni kan lugnt krypa till kojs", sa en besättningsman. De flesta trodde på mannen, även Theo och Ramona, som gick tillbaka till sin hytt, medan klockan tickade vidare mot det ödesdigra klockslaget.

I Mexikos djungel ligger en urgammal mayastad, Palenque. En vanlig turistresa förbytts i något helt annat när magin griper tag i huvudpersonen och förflyttar henne tillbaka i tiden. I just det ögonblick då schamanen uttalar en förbannelse...

Året är 1917. Anastasia är rädd, räddare än vad hon någonsin varit i hela sitt liv. Hon ber till högre makter om hjälp och plötsligt dyker en främmande person upp ur tomma intet framför henne. En resa i tiden till tsar Nikolaj II, tsaritsan Alexandra och deras fem barn, med Anastasia som huvudperson i berättelsen. Vad hände egentligen tsarfamiljen, blev de mördade, eller överlevde någon av dem?

Britta inser att livet är alltför kort för att bara kastas bort. Hon vill göra något gott, hon vill att hennes liv ska få ett fint avslut efter det besked hon nyss har fått. I sökandet efter bästa sättet att göra en god gärning innan det är för sent, dyker ett gyllene tillfälle upp...