"Jag skulle ha en pojkvän om jag bara ville. Men tyvärr så känner jag inte det behovet." Isac himlade med ögonen. "Jo, visst, vi säger så." "Det är sant!" protesterade jag. Isac log ett litet lömskt leende. "Ska vi slå vad?" - Melody levde ett helt vanligt liv. Hon gick första året på gymnasiet och hade sin bästa vän som stödje henne i allt. Skvallret om skolans Badboy Isac intresserade inte henne det minsta. Men vem hade kunnat ana att han skulle komma fram till Melody två veckor innan allahjärtans-dag och fråga om hon ville testsjunga för hans band och att den kvällen slutar med att hon antar ett vad som vänder upp och ner på hennes vardag? Och att det vadet sedan leder till problem hon inte trodde existerade i hennes värld. Problem som pojkvänner, svek och kärlek. ~ Ett samarbete mellan blueberryz och ddecemberr99~

- Väldigt grovt slarvig med stavfel med annat- Vart går gränsen? Emma och Adrian bor under samma tak och blir därmed kallade halvsyskon. Adrian har alltid vart ett problembarn, det är vad han har hört under alla åren. Han har gått från problem till flera. Han blev skickad till en familj och han trodde han skulle sticka efter bara någon dag. Men dottern i denna familjen som heter Emma fick honom att stanna. Hon tog risken att hjälpa honom att bättras, och därmed åkte hon med i Adrians stökiga liv. Månader tillsammans och dem har haft ett gömt förhållande för alla. Det händer många händelser som sätter dem båda på spel. Berättelsen börjar med Emma och Adrian, men kommer dem klara det tillsammans till slutet?

Prolog: Jonna är en tjej på 16 år som går första året på gymnasiet. Hon hatar verkligen skolans "största killgäng" Och Nicklas som är "ledaren" av gänget är den killen hon hatar allra mest så det inte går att beskriva. Hela gänget har bara fester och ligger runt. Men det värsta av allt är att Jonnas mamma dejtar Nicklas pappa och det dröjer inte länge innan Jonna och Nicklas blir halvsyskon. Jag tryckte upp henne mot väggen och kysste henne ner för halsen och upp igen, när jag kom till örat viskade jag "du är min, bara min!" Sen kysste jag henne mjukt... OBS, innehåller sex scener! Förbjudet att ta idéer och handling!

Sara är 15 år och är små förälskad i en speciell kille utanför skolan. Han är helt perfekt enligt Sara. Men Sara vet att det skulle bli problem om de blev tsm. Han är nämligen Saras bästis bror.

Jag har aldrig varit rädd för döden. Inte heller har jag varit rädd för livet efter detta, eller de faror som lurar i skuggorna. Istället dras jag till det förbjudna. Till det som bottnar i mörkret. Jag kan inte vara utan det. Ibland drömmer jag mig bort från slottets murar och ut till havs, till okända öar. *** Att vara dotter till den mest älskade drottningen i alla fem kungadömen kan tänkas vara en dröm för de flesta. Men Caitlin, som lever den drömmen, vill inget hellre än att komma bort från de trista lektionerna om kungarikets språk och historia. Inte heller vill hon delta i lärandet om den kungliga familjens beteende. De sprakande balerna finner hon långtråkiga och att lära sig tala som en uppfostrad kvinna ser hon som ren tortyr. I hyllning till Caitlins mammas födelsedag hålls en kunglig bal för alla de fem rikena. Under festen möter Caitlin en maskerad man med en ros intatuerad på bröstet. De håller sällskap under nattens långa timmar, men i gryningen är han försvunnen. Dagen efter visar det sig att slottets viktigaste ägodel har bestulits från skattkammaren. Har händelsen något att göra med den maskerade mannen? Han som mystiskt befann sig på balen för att sedan gå upp i rök. Och vad är det för skepp som plötsligt dyker upp i dimman? Caitlin blir inkastad i ett äventyr. Vilket kan leda henne till sanningen. Men också till mannen som visar en ny sida av världen, men också av henne själv.

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.