☾En sinnessjuk pappa. Ett ungdomshem. En pojke och ett duschrum. En förbjuden vän. En främmande person. En sjukt snygg, het och läcker, underbar, snäll och-...förbjuden. Men när har jag någonsin brytt mig om vad någon annan säger?☽ Ley, 16 år, förlorar sin tidigare identitet och blir föräldralös, hon får flytta in på ett ungdomshem för tonåringar med en dålig uppväxt och trivs inte alls första veckorna. Men efter att hon stöter på en kille ett år äldre än henne själv ändras hennes syn på saken. Redan efter några timmar har hon fått upp känslor för denna mystiska pojke och kan inte släppa honom ur tanken, men när hon blir förbjuden att umgås med honom ändras saker och ting. Ska de kunna ses i hemlighet och känner han något för henne också? Och vad händer när hemmet råkar ut för en olycka? En berättelse om tunga tårar och tomma hjärtan, svek och längtan. (Beskrivningen kanske inte stämmer exakt in på storyn och kommer förmodligen ändras i framtiden, men i grunden är det densamma)

Jag vänder på huvudet och ser till min förvåning att de börjar sakta in, vända hästarna och fly i panik. Precis som om jag var farlig eller nåt. Viline flyr från sin hemstad när den invaderas av svartklädda ryttare. Det enda hon har kvar här hennes morfars häst och en önskan att komma till det stället hennes familj kommer ifrån. Min första berättelse på Wattpad. Hoppas ni kommer gilla den!

Om jag ändå inte skrev mitt nummer på toalettväggen, då hade aldrig han skrivit till mig. Men ändå är jag glad över att jag gjorde det, för annars hade aldrig han kommit in i mitt liv. Cameron.

Ett sms som kommit rätt. Men blivit fel. bästa: #1 i Romantik <3

Julie has always been the shy type. Her world changes when she finds wattpad, a very popular ebook community. She becomes addicted to it and even starts posting her own stories. But are friends, fans and votes all she will get from this site? Or is it possible to find love as well?

Bree är en tjej som levt utan kompisar i flera år och fått bytt skola sedan första skoldagen. Men när hennes föräldrar bestämmer sig för att flytta till en liten by vid namnet Riverwoods, känner hon sig att hon äntligen hittat hem. Men en dag far hennes klass på en utflykt till River-Mountain, ett känt berg i närheten av byn. Några i klassen spelar henne ett spratt som gör att hon lämnas ensam uppe i berget. Rädd och frusen försöker hon ta sig hem men något lurar i skuggorna, iakttar hennes rörelser. Plötsligt ramlar hon och tuppar av. Hon vaknar upp i någon typ av grotta. Hur ska hon ta sig hem? Kommer hon ens överleva innan hon får chansen? Omslag av mig själv

Adrian Dahir Salib. Det hette killen som vände allt upp och ner. För tre år sedan kom han till Sverige som ett ensamkommande flyktingbarn från Syrien. Plötsligt en dag flyttade han in hos oss och mamma presenterade oss som hans nya familjehem. Jag avskydde att ha honom där. Jag avskydde hans spralliga personlighet. Att han dessutom hade något skumt beteende som jag starkt förknippade med aggressionsproblem, och att hade gått på boxning sedan han var två år hjälpte inte direkt. Bråk efter bråk.. Men plötsligt en kväll när han satt där på köksön och nynnade på någon uttjatad låt förändrade saken han gjorde därnäst allt.

Hon tillbringade sina raster på biblioteket. Smekte bokryggarna med fingertopparna och log snett. Hon kom varje dag med två böcker i famnen, lämnade de på hyllan och lånade två nya. Jag satt tretton steg ifrån henne, djupt sjunken i samma röda fåtölj med samma bok. Jag sneglade knappt på texten, var tvungen att börja om på samma mening varje dag. Hon såg aldrig, och jag visste inte hennes namn. Först försökte jag komma på något själv, men sedan slog det mig att hennes anonyma identitet gjorde henne bara mer intressant. Tjejen utan namn. -Det här är en novell, alltså inte någon lång berättelse-

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Ida är en 15-årig tjej som har helt underbara vänner men ingen kille. Hennes mamma mår bra, men pappa är väldigt stark alkolist... Ida är livrädd för honom men har aldrig berättat för nån om hennes familj och om vilket total katastrof relation de har. En dag ser hon en helt perfekt kille, han ler mot henne och hon känner direkt, han kommer bli min. Men det blir inte alls som tänkt. Utan en dag händer något hemsk. Något som får henne att fundera en extra gång på livet. Är kärleken verkligen det viktigaste? Och kommer man någonsin få en andra chans? Hon inser att livet är fruktansvärt, brutalt orättvist.