Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Ett dansläger. Två personer. Hon är sjutton. Han är arton. Båda älskar att dansa. Hon har en mamma, en pappa, en bror, en irriterande nakenkatt. Han har skilda föräldrar, pappan ensam och mamman ihop med en kvinna. En syster som han älskar mer än allt. Hon heter Evelyn och han Andreas, och detta är deras historia. Skriven av @jempaa & @julibarnet

Ella ( Eleonora) är 18 år och hon har ett uppdrag. Detta inkluderar en hel sommar med ett helt gäng killar och några få tjejer som alla är brottslingar och skickats till ett läger under sommaren. De alla har en förflutet, de alla är farliga, och hennes uppdrag? Hon måste hon hitta killen som mördat åtta tjejerna under det senaste halvåret, alla på samma sätt. Tre stycken misstänkta? eller? En skyldig. Men vad händer när hon kanske börjar känna något för en kille? Vad händer när han är en av de misstänkta och när han inte ens vet vem hon egentligen är? Kommer hon klara sig genom sommaren, och det viktigaste av allt kommer hon att hitta mördaren? Följ med Ella på en sommar fylld men ledtrådar, killar, vänskap, nakenbad mitt i natten och en hel del pinsamma händelser. (bild på miranda kerr som omslag) © 2014-2015 alla rättigheter reserverade. Denna berättelse publiceras under förutsättning att det inte ska reproduceras återutsänds i sin helhet eller delvis, på något sätt, utan skriftligt överensstämmande av upphovsrättsinnehavaren , och varje överträdelse av detta är en kränkning av upphovsrätten . Tack :) ( Jag äger ingen av bilderna i den här berättelsen, kändisarnas namn står på bilderna i boken)

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Megan thought she had her happy ending. She was wrong. James and her might have completed their mate bond but he's still distant and cold. And external forces are threatening the pack. A witch clan is coming for Lucy, a group of werewolf hunters are in town and to top it off Boston pack's alpha is planning to reveal the existence of werewolves to the world. Copyright © 2018 | All Rights Reserved | Alyssa Brandon

One thing I'll always remember is my parents saying "Everyone has a story" "Everyone has a story with a past, tragic or not. Everyone has a story that is meant to go unjudged, even if it was never told" But sometimes we forget that. Like when I though that my guardian was the devil. Even though he taught me how to laugh, how to protect, and even possible how to love. I only asked one thing "Why?" I still remember the one phrase that changed my life"Let me carry her" This one single and normal phrase was said by none other than Cooper Kingsley, our school's and town's bad boy. He was the championship boxer who drove a motorcycle and got into trouble frequently. He's the guy with brown hair that looked soft enough to run my fingers through, the guy with irresistible cold blue eyes and the guy with a built and strong body that made girls crazy. He wasn't your typical player either; no he was just hard to get- A complete tease. And the fact that he would volunteer to help a girl like this, was not normal. So what did Cooper Kingsley want anything to do with the bland and boring me? I was completely and utterly average. Or so I thought. So why did the devil suddenly become my guardian? Let's find out. Copyright © 2014 | All Rights Reserved | brech33se

They say i'm the Beauty and he's the Beast, but my life is far from a fairy tale. I thought I had everything figured out, I thought I knew what was real and what was fantasy but this trip has been anything but normal. ------- "You've dragged me to hell and back but I would do it again if I get to call you mine. We're anything but normal. A marine and a werewolf, not exactly a match made in heaven........or was it?" ~~~~~~ Completed

Maéla föds som drake i en mänsklig kropp och växer upp som en av människorna. Hennes rätte far, en drakhanne vid namn Vrothgar, får till slut tillbaka sin dotter och deras relation blir med tiden obrytbar. Draken bryr sig inte om någonting annat än sin dotter och kommer göra vad som helst för att hålla henne i säkerhet. Det blir därför svårt att släppa iväg Maéla att utforska den mänskliga världen som hon också föddes till att ta del av. Hennes längtan efter en annan människas beröring och värme kan komma att kosta henne livet.

Safir skiljer sig från alla andra människor hon någonsin stött på med sina klart lila kattögon, och speciellt i och med hennes förmåga att byta skepnad till en svart liten katt. Denna förmåga och hemlighet har tyngt ner Safir genom nästan hela hennes liv och har tvingat henne till ensamhet. Utan föräldrar eller familj lever hon ett tufft liv för sig själv i en liten by full av vanliga, vardagliga människor. Hon känner sig ensammast i hela världen och längtar efter att få känna närhet och kärleken ifrån vänner och familj. Men hon har lärt sig att inte lita på någon och konstant tvingar hon undan sin längtan och sina känslor. Men så plötsligt dyker en mystisk man upp och förändrar allt.

Ett land En kung En flicka En drake I landet Neowlynn lever folket i ständig skräck. Kungens soldater hämtar de starkaste i landets byar. Bara de svagaste blir kvar, eller? Alice fölorar allt under en natt då fiendesoldater bränner ner hennes by. Hon är den enda överlevande. Ljuset blir till mörker och mörkret blir ljuset. ♡Bilden till omslaget är INTE min♡ ♡Denna berättelse kan innehålla våld som krig och död♡