Med blicken mot hans mjuka läppar närmar jag mig långsamt hans kropp. När vi hungrigt koliderar med varandra stannar tiden. Allt runt omkring försvinner. Vi hamnar som i ett ljust tomrum, svävandes omkring i varandras famnar. Det finns inga väggar, inget golv, inget tak. Bara jag och han i hela universum. Allt kretsar runt oss, bara oss. Förtvivlat känner jag hur jag börjar glida ifrån honom. Det är som om en osynlig kraft kopplar ett stadigt tag om mig och långsamt men bestämt drar mig bakåt. När han är utom räckhåll ser jag hur han börjar sina bort ut i tomma intet. Jag skriker i förtvivlan men ut från min mun kommer bara ett hest gurglande. Han lyfter handen som ett sista farväl, sen är han borta. Jag skriker, jag gråter men ingenting hjälper. Plötsligt släpps taget om mig och jag faller, jag faller mot något som inte har nått slut.

"Alone. I know that word. It means a lot of thinking." Evelyn Powell lever sitt vanliga liv i lilla Cheshire. College blev inte riktigt som hon hade planerat. Hennes största trygghet är borta. För honom är det en dröm, för henne en mardröm. Hon vill glömma sitt förflutna och bara blicka framåt. Men riktigt så enkelt är det inte. Minnen väcks till liv. Minnen som inte alltid är så lätta att ha kontroll över. Han lämnade henne. Ensam. När hon funnit en ny trygghet i sitt liv dröjer det inte länge förrän allt vänds upp och ner. Det oväntade inträffar. Allt blir en enda röra och Ev vet inte riktigt vart hon befinner sig eller vad hon ska göra. Släppa taget? Nej glöm det.