**Winner of the 2016 Watty Awards in Visual Storytelling, and officially a Wattpad Featured Novel!** Two juniors in high school, each fresh out of a breakup, thousands of miles away from each other. Connor Hall and Sydney Porter didn't expect anything to happen when they were assigned to be each other's pen pals at their respective schools, yet feelings can emerge from anything, even simple letters. Written completely in notes, texts, and social media posts, Dear Sydney is a modern take on the conventional love story, proving that you don't have to be close in miles to be close in your hearts. Highest Rank: #18 in Teen Fiction on 4/12/17 Chapter 1 published 4/24/16 Last Epilogue published 8/15/16 © 2016 Katherine Powell McCafferty All rights reserved. No part of this document may be reproduced or transmitted in any form or by any means electronic, mechanical, photocopying, recording and so on without prior permission of the author. Any unauthorized copying, broadcasting, manipulation, distribution or selling this novel constitutes an infringement of copyright, which is punishable by law.

Året är 2120, världen är moderniserad och brutal. Allting som spelar roll är pengar, och har du inte det är du så gott som körd. När Anastasia föds går något fel. Hon är annorlunda och det är något konstigt med henne. Hennes mamma dör vid födslen och hennes pappa bestämmer sig för att sälja Anastasia till ett laboratorium. Hon växer upp runt elaka människor i vita rockar, sprutor och olika tester. För att hon är annorlunda. Trots att hon är infångad och fast drömmer hon om att ta sig därifrån. Och när hon träffar ett annat testobjekt precis som henne växer hoppet. Han vill också därifrån. "Är beroende av denna, så himla bra!!" "Läste den här i somras, sjukt bra! Fick tårar i ögonen när den slutade" "Kan inte fatta att den är slut!!! Den var så himla bra. Man blir så rörd att man nästan gråter. Tsck för denna underbara bok <3"

{UPPFÖLJARE TILL FLICKAN MED ELDEN} Vad hände egentligen med Anastasia? Det sägs att hon är död. Att hon dog samma kväll tillsammans med ett annat testobjekt. Men det finns ingen förklaring till hur hon skulle kunnat dö. Inga spår lämnades kvar. Samma flicka andas fortfarande. Och hon söker hämnd.

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Bok 2 av den här boken är publicerad. Läs den för färskare humor men kika in de odödliga skämten här :) --- Det här är en bok med en massa skämt och skoj som garanterat får dig att skratta. Kanske inte allt eftersom humor är så olika hos alla. Utmärkt om tristessen nästan tar kol på en. Varning för skrattkramp! Eller bara lite ryck i mungiporna, läs och se! PS. Den här boken är inte menad att vara kränkande på något vis! Skämt spelar på fördomar ibland. DS. Högsta rankning #1 i slumpmässigt. Obs! Det är inte okej att 'låna' skämten ur den här boken till sin egen bok! Om du vill ha ett skämt (oavsett om det är mitt från början eller inte för jag har oftast redigerat dem) så får du fråga snällt i ett pm först. Detta eftersom jag inte kan ta patent på ett skämt som inte är mitt men jag vill inte att 'mina' skämt ska finnas överallt på hela Wattpadd. Tack för förståelsen. OMG! Över 100k!!!! :D Det här är FANTASTISKT! Tack tack tack TACK alla som läser! :D Ni gör mina dagar, ni har min djupaste tacksamhet!

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

Skolans flummigaste tjej Jane "Jelly" Bäck kommer alltid med konstiga kommentarer och underliga svar som inte passar in i samtalsämnet. De flesta kallar henne galen. En dag springer hon på Luke skolans badboy. Självklart försöker hon muntra upp honom eftersom han ser så sur ut. Det slutar med att hon blir så sugen på kanelbullar att hon måste gå. Luke däremot blir intresserad. Det är något alldeles extra med flummisen Jelly. Han söker upp henne igen... och igen.

Jag är Isabelle. Folk säger att jag är hård och svår att komma nära. De svaga blir överkörda - är mitt motto. Och jag vill komma dit jag vill. På kvällarna spenderar jag min tid i min bil. Jag älskar att köra och jag är duktig på det. Killarna vet inte hur de ska hantera mig och jag måste ständigt hävda mig för att visa att jag hör hemma bland dem. Tjejerna är avundsjuka på mig för att jag har min plats i förarsätet och inte i passagerarsätet, de kastar svarta blickar åt mitt håll; förmodligen rädda för att jag ska ta deras pojkvänner. Något som jag inte kunde bry mig mindre om. Så kommer Martin in i mitt liv. Han säger inte så mycket. Är tyst och betraktande. Ögonen bär en smärta. Men han väcker mitt intresse direkt. Vem är han? Note: Street racing är olagligt och jag vill med miljön i denna novell endast skildra Isabelle och den fiktiva historia hon lever i. Det finns lagliga race att delta i, då man kan köra under kontrollerade former. So yeah - don't try this at home :)

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*