Lydia är 17 år och bor i det fattiga och nedbrända landet som en gång varit Kanada. För att skydda människorna, som lever där, mot den farliga värmestrålningen är landet omgivet av en glaskupol. Varje år arrangerar presidenten ett antal obligatoriska tester som alla sjuttonåringar måste delta i. De som har samlat ihop flest poäng får möjlighet att tjänstgöra i armén och kan på så sätt försörja sina familjer. Majoriteten av alla sjuttonåringar blir så kallade medelmåttor och får återvända hem till sina fattiga familjer. Sen finns det såklart de värdelösa. De som inte har fått några poäng och som bara finns till för att försvaga samhället. De som avrättas dagen efter tävlingen. Bästa placering #2 i Science fiction

"Kära dagbok. Just nu är du det enda som är bra i mitt liv. Åtminstone det enda som inte är trasigt. Det enda som jag ännu inte har fått chansen att förstöra. Hur kunde det bli såhär? Hur kunde jag krossa det enda som någonsin betytt något? För jag menar, han var värd så mycket bättre. Det var ju inte hans fel att han blev tvungen att göra det. Men hur kunde man någonsin ha trott att det var han som skulle råka illa ut? Att det var han som skulle få ta emot smällen. Att det var han som skulle bli tvungen att gå och dö?" Omslag: @MyWickedNovels

Jag minns ingenting när jag vaknar upp. Minns ingenting om varför jag just nu befinner mig i ett mörkt, kallt rum, med endast en liten svagt lysande glödlampa hängandes i taket... Sugen på att läsa mer? Läs hela novellen här!