"Felix, felix sandman" alla tittade på honom och till och med jag såg att det var en charmig kille och något i hans blick sa "tjejer." "Ligga" "player" Men vad visste jag....? Hon är alltid lycklig och glad. De är en ny termin och allt kan hända. Nya killar i skolan, var en av dom förändrar hennes liv. Allt vänds upp och ned. Men en sak är säker, hon hatar honom. Den här boken är fylld av oväntade dramatiska händelser, tårar, skratt, rädslor. © Copyright Foscargirl 2014

Det är sommarlov och Alexandra får äntligen åka ut till sitt favoritställe, Stockholms skärgård. Hon hoppas på att få en bättre sommar det här året än förra. Allt verkar lovande när den första hon träffar är sin barndomsvän Gilbert. Men hur kommer det bli när hans kompis Felix kommer? Vem ska Alexandra umgås med då?

"Vad är det du är rädd för Felix?" "Att bli sårad av dig precis som jag blev av henne." "Men lita på mig, jag skulle aldrig göra något sådant mot dig, för jag älskar dig." "Det sade hon också men hon höll inte hennes löfte. Snälla Maja, gör det inte svårare för mig än vad det är." Efter det försvann han iväg och om han skulle komma tillbaka hade jag ingen som helst aning om. Copyright, Linnea Fällman & Ellen Kajander

-fortsättningen på ”Hans nummer”- ”Vet du Felix?” mumlar hon skrattandes och jag ler för mig själv när jag hör Elins röst som påminner mig om att hon var min nu. Att det var hon och jag, vi. Och ingen annan. ”Du var ett misstag.” fortsätter hon mumlande och hennes vänstra hand som inte ligger ihop flätad med min börjar med lätta rörelser måla små cirklar på mitt nakna bröst. Jag ger ifrån mig en låg hostning som blandas lite halvt med ett kvävt skratt. ”Misstag?” flinar jag och hennes cirkel ritande stannar plötsligt upp och hon lyfter sakta bort sitt huvud ifrån min axel där det förut hade vilat. ”Ja.” svarar hon drygt och drar ut lite på a:et. ”Mitt bästa misstag.” 13 juli är ett magiskt datum och även i år är det de. Men ska den konstiga traditionen hållas uppe även i år och vad händer när Axel kommer tillbaka från ingenstans? Hela Elins värld går ifrån ett paradis till helvetet på bara någon månad och det blir inte bättre av att Axel inte kommer tillbaka ensam heller.

"Jag tappade bort mig i henne, hon var något av det finaste jag hade sett i mitt liv. Jag kunde inte förstå varför jag inte hade lagt märke till henne tidigare. Tillsammans med henne ville jag vara, inte bara för en natt utan för all framtid. Dock var det inte så lätt. Jag var bunden med en annan och hon var svår att förstå sig på" ⓒ By Fällman & Lindberg

"Felix, jag tycker om dig, det gör jag verkligen men jag kan inte låtsas älska dig när jag inte gör det. Jag är ledsen men jag kan inte", viskade jag tyst och torkade bort den ensamma tåren som hade trillat ner över hans kind.

Ton efter ton gick fram men ingen svarade. De kändes som att vi hade suttit där i snart 1 år. "Jag tror ingen kommer svara..." Viskade jag till Frida och gav henne en misstänksam blick. Jag vågade inte prata högt i fall att personen i andra änden helt plötsligt skulle få för sig att svara. "Seriöst Elin! Du är bara rädd. Man eller mus liksom?" "Inget ut av de..." Suckade jag tillbaka och fick en bitchblick av Frida som tydligen hade hört vad jag sa. "Tönt." "Är jag inte!" "Är du-" "Tyst!" De blev knäpp tyst. Frida stirrade tyst på mobilen som var tryckt mot mitt öra och jag väntade spänt på att någon skulle svara i andra änden. Vi har en tradition, Frida och jag. Varje år 13 juli ringer vi ett random nummer i Stockholm. Frida önskar nog mest att jag på något magiskt sätt ska träffa en kille och bli kär så som hon och Fredrik blev för två år sedan men jag säger bara glöm din dröm. Fast de verkade som att jag hade fel efter som att en dag så... Ja, svarade ingen mindre än Felix Sandman.