Det har blivit höst. Löven prasslar under mina skor när jag korsar skolgården. Benen känns ostadiga. Som om jag ska gå sönder när som helst. Smulas sönder till en hög med aska. Jag vill kunna blunda utan att se scenen spelas upp om och om igen. Men den har etsat sig in i mig. Hans händer överallt. Jag går de två trapp...
Broräcket under mina händer är kallt. Om någon skulle stanna och fråga hur det är med mig, skulle jag kanske berätta. Men det är inte många som är ute och går vid den här tiden på morgonen en gråblåsig tisdag. *** En berättelse om en pappa som inte längre är en pappa, om en tonåring som inte längre vill le...
Åtta år. Åtta år har gått sedan jag såg dig sist. Jag har blivit åtta år äldre. Det påminner mig om hur unga vi var. Jag tittar ibland på bilderna vi tog på oss. Men det gör mig mest förbannad. Våra gröna ögon. Det var så mycket vi inte visste, så mycket som var fejkade kulisser. En berättelse om ångest, depre...