Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Hilma är en riktig badgirl som inte bry sig om någon. Hon festar, röker, dricker, ligger runt.. Men vem bry sig liksom hon lever livet. Hennes Ask sida bombas med frågor varje dag varför? För folk tycker hon är intressant säkert. Min första bok, kan inget om att skriva o sånt shit men älskar verkligen att läsa o tänkte försöka skriva något. Hoppas någon läser det:) SNÄLLA GE DEN EN CHANS

Astrid är en tjurig, kärlekssjuk tjej som tvingas flytta ifrån sina vänner och pappa vid kusten för ett nytt liv i inlandet med sin mamma. Will är en social, snygg och hejdlöst flörtig kille som lider av konsekvenserna av att ha varit en upprorisk tonåring som nu blivit utkastad från familjens trygga näst. Slumpen eller kanske ödet för i vilket fall ihop dessa två väldigt olika individer gång på gång och resten återstår att se. ***** "Du igen." Påpekar han inte så muntert. "Hej på dig också, bästis-festis." Hälsar jag tillbaka i samma uttråkade ton och himlar med ögonen mot honom. "Det är jag det." Flinar han och kommer lite närmre. "Du ger mig många olika intryck." Med det tar han cigaretten ifrån mig och tar ett djupt bloss innan han blåser ut röken i mitt ansikte. *****

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

Denna berättelse är en uppföljare av min första bok "I Tried" som handlade om en tjej om heter Vanessa och sen såklart Felix. jag tänker inte säga mer om den men läs den först innan ni läser denna. Detta är då uppföljaren, I Tried slutade med att Vanessa gjorde slut med Felix på grund av att han skulle åka till USA med sitt band. Och här har ni fortsättningen. Den utspelar sig ungefär ett två framåt. Hoppas ni kommer gilla den.

Tess förväntar sig ännu ett tråkigt år när skolan början, hon har många vänner och har kommit över sitt ex Alec som var otrogen mot henne ett år tidigare. Dock allting förändras när just Alec flyttar in på andra sidan gatan och tar hela skolan med storm. ****** Han drar handed igen sitt ruffsiga, mjuka, bruna hår och lutar sig sedan mot räcket. ''Dregla inte på mattan, raring.'' Flinar han och blinkar åt mig, det är nog att väcka mig ur dvalan och bli medveten om situationen. Jag sätter fart längs hallen och tar dörren till höger som han sa, dock springer jag in i en stor gaderob. Jag hör honom skratta hånfullt i hallen, jag känner mig generad. Antingen kan jag inte höger-vänster eller så lurade han mig. ****** ''Alec, om du är nära nog för mig att slå dig är du för nära och om du är så nära så kommer jag att slå dig.'' ****** Bästa placering Tonårsböcker #2 Humor #1

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Jag heter Vanessa och går sista året i grundskolan. Det är bara två veckor kvar tills jag äntligen får sommarlov. Problemet är bara att det är en tradition att varje 9a ska åka på ett två veckors läger. Man kan väl säga att här börjar min berättelse.

Felix Sandman och Olivia Enestad, två askanvändare. Kan ask verkligen fixa ihop två brustna hjärtan?

Så mycket kan förändras, på så kort tid.. // Bok 2 av min Ask'Fm bok, rekomenderar att du läser den först.