Du var alltid min storebrors bästa kompis. Äldre, spännande och så galet attraktiv. Och jag var alltid Ogges lillebrorsa, alltid ett barn i dina ögon. Tills vi båda växte upp och du plötsligt öppnade ögonen för nya perspektiv.

Om jag vetat att namnet Jason Carter skulle förfölja mig för resten av livet hade jag gjort saker och ting annorlunda. Jag hade lyssnat på mina första instinkter. Jag hade gått iväg, undvikit honom som det vore det sista jag gjorde. Jag hade aldrig låtit mina ögon lämna spår av blickar efter honom bland kapprummen. Jag hade inte gett honom det där första leendet i matsalen. Jag hade inte heller låtit mitt hjärta rusa fortare när jag såg honom i korridoren eller fallit för hans charm. Jag hade hållit mig borta. Men riktigt så gick det inte till. Det här är min berättelse om frusna läppar, längtans mörker och om en pojke från helvetet.

Skrev den här boken 2015 men publicerar igen. "Redan första gången jag såg det lockiga, bruna håret hatade jag honom. Sättet han intog skolgården på, hur alla vände blickarna och log som om de redan bestämt sig för att han var okej, en sådan man kunde bli vän med. Det var märkligt hur någons utseende och kroppsspråk kunde vara avgörande för vem man skulle bli. Eller vem folk skulle tro att man var i alla fall. Den nya killen hade tydligen rätt slags utseende." Karla är övertygad om att hon vet allt man bör veta om människor. Det finns de som inte syns alls och som faktiskt trivs med det och så finns det de som tar plats. På gymnasiet där hon går har det sett likadant ut i alla år. Så, en dag börjar den nya killen, Adam. Till en början är han precis som de flesta andra, självsäker och klart irriterande. Karla hatar honom. Men så plötslig dyker han upp på ett minst sagt oväntat ställe och visar att man inte måste passa in i en ram, att det funkar minst sagt lika bra att bara vara sig själv. Kan man älska trots alla fördomar? Copyright: Filosoferar 2017

#1 Fanfiction (03-17) hon var ett helgon med en syndares läppar hon var en ängel med en djävulsk kyss han var en syndare med ett helgons läppar han var en djävul med en änglalik kyss [ otroligt snuskig ] [ obs! inte bara frågor och svar som de flesta ask-böcker ]

Without hesitating, I turned and threw my silver knife with all my strength into the air. Time slowed down, in that moment, as it flew through the air, the blade glinting in the moonlight. It flew straight, and pierced his heart as he fell to his knees, begging with his eyes for me to stop. But I couldn't. Something inside of me had taken control. I had truly become The Huntress, as I killed the one I loved. When Jade's parents are killed in a vampire attack that was no accident, she has no choice but to look after her younger sisters. And if she had to kill every vamp on Earth to keep them safe from harm, then so be it. But what would happen if fate had other plans for Jade and her sisters? What would happen if they met their mates, and came face to face with their biggest threat yet..? This is something Jade cannot run from, and she knows it. ©TheZellaPhoenix 2015. All rights reserved.

En kvällskurs i kreativt skrivande och plötsligt stannade jag kvar längre och längre efter lektionerna för att få hjälp med mina texter, och till slut var texterna som bortglömda. Det var bara han och jag.

"Du påminner om en vän jag hade." "Vad hette den här vännen då?" "Cameron Reed." Mitt hjärta började pumpa hårt, nästan så att de gjorde ont i bröstet. Jag svalde hårt och reste mig upp. "J-jag måste gå." Mumlade jag och lämnade klassrummet. Kan det verkligen vara hon?

Hans händer ger avtryck på min kropp. Varje liten beröring gör ont för att hålla honom borta. Han. En av dem. Hans händer ger avtryck på min kropp. Men jag tänker inte låta mig stoppas. Varje liten beröring gör ont för att hålla honom borta. Jag tänker inte låta mig stoppas.

Han står där framför mig och det känns bara så rätt. Men hur? Jag vet inte. Ni som har upplevt kärlek vet nog hur det känns. När du bara står där och kollar på en person som du känner starkt för. Även om du kanske inte borde.

"De säger att du ändrar på folk och de vill att jag ska hålla mig borta från dig" sa jag och tog min väska, stängde skåpet och gick mot utgången. "Vem säger att det är något dåligt med att ändras, baby?" ropade han efter mig och jag kunde inte låt bli att le. Oscar Molander Fanfiction (AU)