Klassen får besök av en författare. Hon vill gärna fotografera eleverna i klassen. Marina vet att hennes mamma har förbjudet henne att någonsin bli fotograferad för att lägga ut bilden på nätet. Marina har glömt varför. När dem den här dagen har en vikarie som inte känner till fotoförbudet, tar Marina chansen att få vara precis som alla andra. Hon går med på att bli fotograferad och få bilden utlagd på författarens blogg, utan att ha en aning om de skrämmande konsekvenserna. Boken finns nu att köpa på nätet. Här är länken till Adlibris https://www.adlibris.com/se/bok/mordande-foto-9789186485573 Nu fortsätter jag skriva på Resa utan slut https://www.wattpad.com/story/66429330-resa-utan-slut Kramisar Kim :-)

Vad skulle du göra om du vaknade upp i ett rum utav betong? Vad skulle du göra om du inte minns någonting. Du minns varken vem du är, vart du är eller hur du kom dit? Låter du din överlevnadsinstinkt ta över eller väntar du ut tiden? Försöker du hitta en utväg eller förlitar du dig på de livlösa kropparna runt omkring dig? Skulle någon sakna dig? Skulle du sakna dina minnen? Skulle du sakna dig själv?

❝Jace... älskar du mig?❞ Frågar jag, osäkerheten hörs tydligt. Jag vågar inte röra mig, jag är rädd över vad han ska svara. ❝Lexi, du vet mycket väl om att jag är helt olik dig,❞ säger han. Nervositeten byggs sakta upp inom mig. Vad kommer han säga här näst? -- Ny skola, ny stad, nytt kapitel i livet, det är något som Lexi Clarke går igenom. Hennes pappa hittar ett nytt jobb i Los Angeles, och familjen tvingas flytta med. Vad händer när hon möter Jace, en bad boy? Kommer Lexi falla för Jace, eller tvärt om, eller finns det inga känslor alls?

Om jag ändå inte skrev mitt nummer på toalettväggen, då hade aldrig han skrivit till mig. Men ändå är jag glad över att jag gjorde det, för annars hade aldrig han kommit in i mitt liv. Cameron.

Jag kände hur en iskall känsla kom krypande upp längs ryggraden när mannen som jag trott känt viskade i mitt öra. Jag kunde inte ta mig här ifrån nu, jag kunde inte skrika, jag kunde inte göra någonting, det var som om jag var förlamad. Vad skulle mamma säga? Vad skulle syrran tycka om mig nu? Och framför allt, skulle Sebbe fortfarande gilla mig? Plötsligt kände jag hur någonting vred sig i magen. Ilskan, sorgen, besvikelsen som jag känt efter att pappa berättat allt om hans andra liv, hans riktiga liv, i ensamheten, i kraften, i en mördares kropp.