Panda020304
Minoo hörde orden. Hon hörde allt de sa om och till henne. Hon kände när någon satte krokben så att hon föll. Hon hörde hur alla skrattade när hons reste sig upp. Hon hörde hur de viskade tönt när hon gick in på toan och grät.
Minoo grät och grät I något som kändes som en evighet...plötsligt hörde hon ett väsande hon tittade upp och såg att det var något i spegeln. Hon blev rädd,väldigt rädd. Men hon vågade inte visa det. Den väsande rösten sa" kom närmare, närmare.. Så ska jag berätta något för dig " Minoo reste sig och gick fram mot spegeln. där var det en gestalt med en lång och stor svart kappa med luva, så man inte såg ögonen, gestalten hade knotiga smala fingrar och höll i en trä stav. "jo så här" började gestalten. " det finns vampyrer.. Tro det eller ej. Men det gör det, de lever runt omkring oss. Men vi kanske inte inte alltid märker det eftersom de är extremt känsliga för solljus och inte kan gå ut på dagen"...