Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Jag vaknade upp lerig, skadad och mitt ute i skogen utan några minnen av vad som har hänt eller varför. Nu är jag med i ett spel som jag inte skrev upp mig på att spela. Annie (Melanie) Walters minnen av det senaste året är helt försvunna. Det kunde inte vara sämre timing. Någon i hennes omgivning är helt inställd på att hon gjort något oförlåtligt och nu måste hon hantera konsekvenserna av vad hon har gjort. Men det är inte särskilt lätt att ställa saker till rätta när du inte vet vem det är som jagar dig, eller har några minnen av vad du har gjort. Det är inte så enkelt, personen ger inte upp och vem det än är som är ute ger inte upp. Annie måste ta reda på vad det är hon gjort som är så hemskt. Kassettband, sjukhus, skattkartor och bisarra uppgifter och händelser står på tur för Annie. Det blir inte bättre, Annie jobbar som volontär på ett hem för brottslingar och en av att en av dem har fångat hennes intresse och han har fastnat för henne. Dra in Lucas Hainswort i ekvationen då han av misstag bevittnar henne göra en av uppmaningarna hon fått. Mysterier, uppgifter, kartor, kassettband, nattvandringar i skogen, brott och andra illegala händelser har blivit en del av Annies vardag. Någon i hennes omgivning är ute efter henne, hon vet inte vem eller varför. Men det finns bara ett sätt att ta reda på det. Bli en del av spelet. Och vinn. Det här är inte den sortens lek du lekte som barn, det här ett spel på liv och död. ( första utkast, inte redigerad) ©2016- alla rättigheter reserverade. Denna berättelse publiceras under förutsättning att det inte ska reproduceras återutsänds i sin helhet eller delvis, på något sätt, utan skriftligt överensstämmande av upphovsrättsinnehavaren. Tack :)

Hans händer ger avtryck på min kropp. Varje liten beröring gör ont för att hålla honom borta. Han. En av dem. Hans händer ger avtryck på min kropp. Men jag tänker inte låta mig stoppas. Varje liten beröring gör ont för att hålla honom borta. Jag tänker inte låta mig stoppas.

"Do you trust me?" Uppföljare av Touch. -Rekommenderar att lästa den först, boken finns i min profil!

Hur skulle du definiera "vacker"? Jag tycker att man bör vara fin både på insidan och utsidan för att vara vacker. Med andra ord kan många vara söta eller snygga men endast få är vackra. Jag har aldrig sett mig själv som vacker; snygg visst, men vacker nej. Det var tills den dagen då jag mötte Honom. Eller okej, för att vara ärlig var det inte samma dag, den dagen var ingen bra dag alls; allting hände först några veckor senare. Det var då jag insåg att man visst kan vara vacker även om man inte är felfri på insidan. För ingen är ju perfekt, (det där är faktiskt väldigt uttjatat enligt mig) men någon kan vara perfekt för DIG och DU kan vara perfekt för någon. Det var vad som hände. Låter det flummigt? Jag vill inte avslöja för mycket men en sak kan jag säga och det är att du inte lär bli uttråkad om du läser den här boken. Den handlar om mig - Samantha - och om mitt liv som gick från att vara lugnt och tråkigt till att bli äventyrligt, farligt och spännande. Jag blev kidnappad. ---•••--- LÄS PROLOGEN FÖR MER INFORMATION OM BOKEN

För nästan 14 år sedan så föddes de två tvillingar. Enäggstvillingar, de såg precis likadana ut. De ända som skilde de åt var ögonfärgen. Den ena tvillingen fick deras pappas gräsgröna ögon och den andra fick mammans djupt havsblåa ögon. Men förutom det så var de rena kopior. Men problemet var att föräldrarna inte kom överens. Efter ett bråk så kunde de inte ens se på varandra. Så när barnen föddes bestämde de att de skulle uppfostra ett barn var. Barnen skulle hållas omedvetna om deras tvilling så att de inte skulle känna någon sorg eller anklaga föräldrarna för att ha gjort fel. De skulle vara helt omedvetna om det. Och än idag, nästan fjorton år senare så är de det. Tvillingarna är fortfarande lika, på utsidan, men eftersom att de har växt upp på olika sätt så har de olika personligheter. Olivia, eller Ollie som hon kallas har växt upp med sin pappa i en sunkig lägenhet och ofta med brist på pengar då han inte har någon fast anställning är en tuff tjej som alltid vågat säga vad hon tycker. Medan Melissa som växt upp med sin rika mamma och styvpappa bor i ett stort hus, bär märkeskläder och är ganska blyg. Trots deras olikheter finner de varandra när Ollie flyttar till staden och börjar i Melissas klass. De tycker inte alls om varandra först men tack vare ett grupparbete som de tvingas göra så blir de vänner. Men kanske är det inte bara vänskapen de finner, utan något mer.

Tess förväntar sig ännu ett tråkigt år när skolan början, hon har många vänner och har kommit över sitt ex Alec som var otrogen mot henne ett år tidigare. Dock allting förändras när just Alec flyttar in på andra sidan gatan och tar hela skolan med storm. ****** Han drar handed igen sitt ruffsiga, mjuka, bruna hår och lutar sig sedan mot räcket. ''Dregla inte på mattan, raring.'' Flinar han och blinkar åt mig, det är nog att väcka mig ur dvalan och bli medveten om situationen. Jag sätter fart längs hallen och tar dörren till höger som han sa, dock springer jag in i en stor gaderob. Jag hör honom skratta hånfullt i hallen, jag känner mig generad. Antingen kan jag inte höger-vänster eller så lurade han mig. ****** ''Alec, om du är nära nog för mig att slå dig är du för nära och om du är så nära så kommer jag att slå dig.'' ****** Bästa placering Tonårsböcker #2 Humor #1

"Hur länge? Hur länge ska de där två bo med oss?" "I ungefär ett år.." Riley Moore, en ensam tjej som för det mesta lever i sin egen lilla värld. Alexander Parker, en trevlig kille som alltid sätter personer före sig själv. Ethan Parker, en sarkastisk kille som aldrig visar vad han känner. Vad händer egentligen när man mixar dem här tre olika personligheterna? Riley förlorade sin bästa vän i en bilolycka för ungefär ett år sedan, sin bror. De hade hållit ihop i vått och torrt och plötsligt drogs han ifrån henne. Detta ledde till att hon gled in i en djup depression. Fortfarande deprimerad och ensam blir hon tvungen att leva med två bröder som hon aldrig tidigare mött, Alexander och Ethan Parker som plötsligt ska flytta in i hennes broders gamla rum och hon är allt annat än exalterad. Högsta placeringen: #1 tonårsroman