"Fråga mig vem jag en gång var och du kanske får ett annat svar." När Embla och Mangaran träffas för första gången känner de en dragkraft till varandra som de inte riktigt kan förklara. Deras oväntade möte blir därför början på en stark och hemlig vänskap. De kastas in i ett otroligt äventyr, där det förflutna gömmer på hemligheter fyllda av svek och förtvivlan. Och där sanningen om en familj blir värd att kämpa för. Vinterstorm är ett fantasieggande familjedrama där vi får följa två unga människor i sin strävan efter en gemensam framtid. Det är en historia om kärlek och relationer, fylld av hemligheter, passion, vänskap och sorg.

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)

Det har blivit höst. Löven prasslar under mina skor när jag korsar skolgården. Benen känns ostadiga. Som om jag ska gå sönder när som helst. Smulas sönder till en hög med aska. Jag vill kunna blunda utan att se scenen spelas upp om och om igen. Men den har etsat sig in i mig. Hans händer överallt. Jag går de två trapporna upp till niornas korridor. Klistrar på ett lagom leende och svänger in. Måste komma ihåg vem jag är här. Brukar jag ens le? Bästa placering #1 Skönlitteratur

Poems for Good Measure

vi är sången som aldrig lyssnades till. vi är dansen som aldrig dansades. vi är levande. vi är döda. för i denna stund existerar bara du och jag. och vi ska överleva. överleva denna grymma värld. copyright © redprincesses 2016 högsta placering: 392 i poesi

Varje gång när han går förbi det övergivna huset på kvällen sitter hon alltid där. Hon sitter där på den låga, murkna trätrappan och ser upp mot stjärnhimlen. Oftast tar det ett tag innan hon ens märker att han står där. Men vem är hon egentligen?

"girls fall in love with what they hear. that's why boys lie so much" - kelsey har aldrig träffat en bra kille. kanske är det bara otur. eller så dras hon helt enkelt till dåliga killar. men så anländer anton till kelseys vänkrets och hela hennes värld ändras. har hon äntligen träffat en bra kille eller är han inte alls så som hon trott? //inget kapitel publicerat, kommer dröja//

Vad gör du när din kille skämmer ut dig under skolavslutningen i 9:an? Precis när kören börjat sjunga "den blomstertid nu kommer". Jo, du dra till Florida med din bästa vän och hoppas att alla glömmer.

Jag har aldrig varit rädd för döden. Inte heller har jag varit rädd för livet efter detta, eller de faror som lurar i skuggorna. Istället dras jag till det förbjudna. Till det som bottnar i mörkret. Jag kan inte vara utan det. Ibland drömmer jag mig bort från slottets murar och ut till havs, till okända öar. *** Att vara dotter till den mest älskade drottningen i alla fem kungadömen kan tänkas vara en dröm för de flesta. Men Caitlin, som lever den drömmen, vill inget hellre än att komma bort från de trista lektionerna om kungarikets språk och historia. Inte heller vill hon delta i lärandet om den kungliga familjens beteende. De sprakande balerna finner hon långtråkiga och att lära sig tala som en uppfostrad kvinna ser hon som ren tortyr. I hyllning till Caitlins mammas födelsedag hålls en kunglig bal för alla de fem rikena. Under festen möter Caitlin en maskerad man med en ros intatuerad på bröstet. De håller sällskap under nattens långa timmar, men i gryningen är han försvunnen. Dagen efter visar det sig att slottets viktigaste ägodel har bestulits från skattkammaren. Har händelsen något att göra med den maskerade mannen? Han som mystiskt befann sig på balen för att sedan gå upp i rök. Och vad är det för skepp som plötsligt dyker upp i dimman? Caitlin blir inkastad i ett äventyr. Vilket kan leda henne till sanningen. Men också till mannen som visar en ny sida av världen, men också av henne själv.

När blindheten tar över~ Det började när jag var bebis, oftast när jag blev nervös.. Det kom som en chock för mina föräldrar och läkarna visste inte vad det var. Vi har testat med glasögon men det hjälpte inte det minsta, ingen ögon operation har hjälpt heller. Om jag bara kunde kontrollera mitt tänkande så att dom försvann.. Visserligen så är det ju bara när jag inte ser något men det börjar bli mer ofta nu. Jag vågar knappt sova om nätterna längre, problemet är bara att jag blir tröttare och tröttare i skolan och det är värre. Man kan inte beskriva dom, det är som svarta gestalter som kommer närmare och närmare.. Deras skrik är nästan värre. Ingen tror mig heller, hur många jag än försökt förklara för så säger dom bara: "Men Mandy vad har du nu drömt" "Har det hänt något i skolan Mandy?" Osv.. Det jobbiga är att det förmodligen aldrig kommer sluta. För jag har försökt så mycket! Det är helt obeskrivligt, hur mycket mer ska jag egentligen klara av?