Detta är historien om en trasslig tonårspojke som får en psykopatisk ande på halsen. Varning! Läs inte om du: 1: Har någonting emot Homosexuella. 2: Lätt blir arg och tar saker personligt. 3: Inte tål grovt språk. 4: Är känslig för sexuellt innehåll. 5: Ogillar intimt och humoristiskt skrivspråk. Lucinda är nyligen Redigerad och bör nu inte innehålla stavfel eller andra misstag, kommentera ifall du upptäcker ett, så jag kan fixa till det! Kom ihåg att detta är skrivet av en femtonåring och ta inte illa upp om du blir förnärmad av denna boks brutala innehåll. Rekommenderad läsålder: Över tretton år. Läses på egen risk.

Ända sedan Carly var sex år har hon bott i olika barnhem och fosterhem. Hon har nästan aldrig trivts, alltid kännt sig annorlunda och som hon inte hörde dit. Hon har tyckt det varit löjligt med alla vuxna som ska visa att de bryr sig och ta hand om henne men hon vet att de aldrig älskat henne på riktigt, inte som riktiga föräldrar. Men sanningen om hennes riktiga föräldrar är Carlys mörkaste hemlighet. Ingen utom hennes dagbok kommer någonsin få veta hela sanningen. Det har alltid varit Carlys plan. Men tänk om det inte blir så? Tänk om någon får reda på sanningen, kommer Carly klara av det? Och vad händer när Carly börjar få mystiska brev från någon hon bara vill glömma. Hur ska man lyckas dölja det förflutna när det börjar upprepas igen. Det här är en historia om vad som händer när Carly flyttas till ett nytt barnhem. Hur hon hanterar ny vänskap, nya fiender men framförallt hur hon hanterar sanningen.

Ja, det gjorde ont när jag föll från himlen. Nej, jag skojar inte. Evelyn är inte vilken vanlig 16 åring som helst, hon är en ängel. Fortsätt gärna att läsa min berättelse, jag förklarar mer vad den handlar om i första kapitlet. Jag är tacksam för vänliga kommentarer, det gör att jag fortsätter. Hejdå!

❝Hon är ett jävla psykfall, inte värd att träffa. Tro mig❞ [Rankad som mest: över #10 i fanfiction]

Att sitta fast i en hiss med flera andra personer är kanske inte det roligaste. Att sitta fast i en hiss med flera andra personer varav en hittas död i hissen varje gång ljuset släcks och tänds igen är inte heller så roligt... Detta är en novell om 4 ungdomar som fastnar i en hiss, där det tillslut bara finns en levande kvar...

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Människor föds. Jag skapades. ***** I ett topphemligt labb skapades fem unika tonåringar. Amy, som är starkare än någonsin. Bea, som ingen kan se. Cole, som kan se dina djupaste hemligheter. Damon, som kan rädda, eller döda, människor med en enda beröring. Men när Elin skapades hände något, vilket gjorde henne normal. Men en dag när dom fick reda på att labbet ville använda dom som de ultimata vapnen har dom inget annat val än att fly. Men hur kan man gömma sig i en värld, som man inte vet någonting om? - Start: Jag vet inte riktigt... Nånstans vid juli 2015 Slut: 13 Februari 2016 Bästa placering: #1 Speciella tack till sofietheone som gjorde omslaget till D.N.A.