Being kidnapped is one thing. Being taken to a Kingdom full of immortal vampires, that's another thing. To everyone, Raven is nobody. If anything, she's an average 20 year old living in the Big Apple. Overlooked by everyone, even her own family, Raven is used to being a ghost. That was until Alec came to New York City. Sent by his family, the 143 year old vampire has a week to find her... His soulmate. He has one week to bring her home. One week to take her back to the Kingdom that one day he will rule. But who said bringing a beautiful mortal girl back to a Kingdom was easy? ♱ Sequel : Her Wicked Secret

Helt oplanerad bok, uppdaterar ungefär varje dag för jag har inget liv. Boken har ingen handling och suger. Tack för alla läsare #8 i fanfiction 7/4 bitches #6 i fanfiction 12/4 #4 i fanfiction 20/4 #3 i fanfiction 21/4 #1 I FANFICTION 24/4 BITCHES LY THO

Det är kärlek. Vad gör man när mobbaren trycker upp en mot väggen, för att kyssas? Bella är mobbningsoffer för ett gäng på fyra killar - Zac, Adam, Kevin och Nathan. De är bland annat skolans populäraste killar, medan Bella är.. Ingenting, mer än ett mobbninsoffer för de runt om. Allt har varit på samma visa varje dag i ett helt år. De har kört lekar med henne så som kastat iväg henne, spottat på henne, spolat henne, slagit henne med så mycket mera, men helt plötsligt förändras allt på knappt en vecka.

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*