Jag har aldrig varit rädd för döden. Inte heller har jag varit rädd för livet efter detta, eller de faror som lurar i skuggorna. Istället dras jag till det förbjudna. Till det som bottnar i mörkret. Jag kan inte vara utan det. Ibland drömmer jag mig bort från slottets murar och ut till havs, till okända öar. *** Att vara dotter till den mest älskade drottningen i alla fem kungadömen kan tänkas vara en dröm för de flesta. Men Caitlin, som lever den drömmen, vill inget hellre än att komma bort från de trista lektionerna om kungarikets språk och historia. Inte heller vill hon delta i lärandet om den kungliga familjens beteende. De sprakande balerna finner hon långtråkiga och att lära sig tala som en uppfostrad kvinna ser hon som ren tortyr. I hyllning till Caitlins mammas födelsedag hålls en kunglig bal för alla de fem rikena. Under festen möter Caitlin en maskerad man med en ros intatuerad på bröstet. De håller sällskap under nattens långa timmar, men i gryningen är han försvunnen. Dagen efter visar det sig att slottets viktigaste ägodel har bestulits från skattkammaren. Har händelsen något att göra med den maskerade mannen? Han som mystiskt befann sig på balen för att sedan gå upp i rök. Och vad är det för skepp som plötsligt dyker upp i dimman? Caitlin blir inkastad i ett äventyr. Vilket kan leda henne till sanningen. Men också till mannen som visar en ny sida av världen, men också av henne själv.

Efter Smittan utrotades nästan alla vampyrer. Jag och Loke är bland de få som finns kvar. Tack vare min förmåga kan jag gå fritt i solen. Tyvärr är det precis där mörkret är. En ny varelse väcks till liv efter en blodig attack. Något som aldrig funnit förut. Som omöjligen kan finnas. Men frågan är vems sida den kommer stå på. Vår eller deras? Saker blir mer komplicerade när jag av en slump träffar en kille. Men han är inte den jag tror. Efter mitt svek hamnar han i korselden med en förrädare och det värsta händer, något jag aldrig kan fixa igen. Detta är fortsättningen på 'Under nattens timmar.' Läs gärna den innan du läser denna. Du kommer inte ångra dig.

"Detta är Alice Jevik, hon är nyinflyttad till Lupindala. Ta väl hand om henne." sa läraren. Jag kollade ut över klassen och mötte blandade känslor i mina nya klasskompisars blickar. Nyfikenhet, tristess, intresse. Men ett par blå, genomträngande ögon fångade in mig som i ett nät. Längst bak i vänstra hörnet av salen satt en kille med djupt blåa ögon som var så klara så att de såg ut som de lös. När jag satte mig på min plats kände jag fortfarande hans intensiva blick i nacken. Alice familj ska flytta hur mycket Alice än protesterar. Men även om hon inte vill lämna sina vänner och sitt gamla liv så vänjer hon sig vid tanken och när hon anländer till Lupindala så kan hon faktiskt känna att det kommer att bli bra. Familjens nya hus är fint, hennes föräldrar hittar snabbt nya vänner och detsamma gör hon. Men är hennes vänner verkligen normala? Är de vad hon tror de är? Och är hon själv verkligen det hon tror hon är? (Jag äger inte bilden som används på omslaget.)

Att vara dotter till Alfan i Segards mäktigaste flock kanske verkade som en dans på rosor för de flesta, men inte för sjuttonåriga Nadia, vars liv var fullt med planer, regler och bestämmelser. Hon hade inte trott att hon någonsin skulle känna sig dragen till ett liv utanför flockens gränser, men när hennes far parade ihop henne med en kille hon bokstavligen hatade bestämde hon sig för att rymma. Hon lämnade sin flock bakom sig, utan en enda aning om vart hon var på väg. Aldrig hade hon anat att mötet med med den hemlighetsfulle Alek, som verkade hata hela hennes existens skulle förändra allt. Nadia drogs mellan hat och kärlek. Faror lurade i skuggorna, men vad som än hände visste hon att hon hörde hemma i friheten. *** Denna berättelse utspelas i samma miljö och samhälle som min tidigare bok, Missing Luna, men den handlar om Nadia istället. Det är inte nödvändigt att läsa Missing Luna först, men denna berättelse kan innehålla några spoilers, så varning för det. Allt som händer i den här boken är alltså före Missing Luna.

Bree är en tjej som levt utan kompisar i flera år och fått bytt skola sedan första skoldagen. Men när hennes föräldrar bestämmer sig för att flytta till en liten by vid namnet Riverwoods, känner hon sig att hon äntligen hittat hem. Men en dag far hennes klass på en utflykt till River-Mountain, ett känt berg i närheten av byn. Några i klassen spelar henne ett spratt som gör att hon lämnas ensam uppe i berget. Rädd och frusen försöker hon ta sig hem men något lurar i skuggorna, iakttar hennes rörelser. Plötsligt ramlar hon och tuppar av. Hon vaknar upp i någon typ av grotta. Hur ska hon ta sig hem? Kommer hon ens överleva innan hon får chansen? Omslag av mig själv