Most people who look into the mirror just see a mirror image, what I see is so much more. When you look at a hamburger you just see a hamburger, the only thing I can see is billions of numbers. All the models you see look so thin but when you look into the mirror you just see a mess, a big, ugly, fat, annoying, stupid, worthless piece of shit. And sometimes you think 'maybe I dont need this piece of chocolate, maybe I can skip lunch this time'. Everybody looks down on themselves sometime but why? We are born diffrent for a reason, right? Its like you need to be thin to fit in or that you need expensive brands, why cant you just be yourself, why do you have to be like all the others?

Hey, my name is Alex, I am 22 years old and lives in a small town named Bristol cove aaaannnnddd I kinda have a problem, a big problem! I think I have a mythological creature in my living room.

she dreads to get to school because of one name. ; high school au, tsundere!taehyung lmao » under edit » #4 in fanfiction on 171222

Han hade byggt upp en mur runt om sig. En känslokall fasad utan tanke på sina egna eller andras känslor. En mur, hård som sten, som alla tjejer försökte fälla men aldrig lyckades. Men jag lyckades. För egentligen var muren gjord av glas. Hemlighet efter hemlighet blottades, känslor och tankar smög sig fram. Muren föll och han blev mjuk. Han blev som förut, men han skulle aldrig bli sig själv igen. Såren läkte inte. Hans hjärta var brustet och skulle aldrig kunna lagas. Hur mycket han än ville bli av med sitt beteende så gick det inte. Han var fast. Och det fanns inget jag kunde göra för att ändra honom, trots att jag hela tiden trodde det. Det var precis som alla sa. "Du är inte ensam. Du är inte ensam om att tro att han föll för dig och kommer ändra sig på grund av dig. Du är inte ensam om att tro att han älskar dig."

"Du är som en fjäril. Innan man lär känna dig så är du blyg och tystlåten. Du håller det mesta för dig själv och du vågar inte riktigt släppa in någon i din lilla kokong. Men när du känner dig trygg med omgivningen och ditt umgänge så bryter du dig ur din kokong och ut kommer en otroligt vacker och underbar fjäril. Jag lärde känna dig. Du öppnade din kokong för mig. Jag fick en alldeles egen fjäril. Mi mariposa." Han visste redan vid första ögonkastet att hon var den rätta för honom. Men deras liv såg helt olika ut. De bodde flera hundra mil ifrån varandra, i olika land. De hade olika mål i sina liv. Hur skulle de kunna få ett förhållande att fungera? De kanske inte var menade för varandra trots allt.

"haven't we met?" his eyes whispered and i had sudden flashbacks of us. it's been long, kim taehyung. ; pretend marriage au, tsundere!taehyung lmao but softer » sequel to mr arrogant book 1