"Jag har aldrig velat ha sex med någon i detta rummet"

"He's not a keeper, he's just my little freak." / svenska \

"Önska dig vad som helst Felix, jag fixar det" Han möter min blick och sänder mig ett litet leende. "Då får du också önska dig något" får han fram med en svag stämma och jag nickar och ler innan jag skriver ner min enda önskning. Jag önskar att Felix överlever.

Kanske handlar det inte om det lyckliga slutet, kanske handlar det om själva historien | l.h © -Milia

❝han var den första på länge som la märke till mig❝ Ⓒ copyright - mrselvirasandman & menkbry

|| Ett och ett halvt år utan ett komplett pussel. Ett och ett halvt år utan varandra. Det sägs att en bild säger mer än tusen ord, men vad säger då ett dyrbart minne? Zoey flydde jorden runt, i hopp om att få perspektiv på livet och börja om på nytt. Luke lämnades ensam, vilsen i sig själv och begravd i mörkret. Han älskade Zoey, det var därför han lät henne gå. Kvar av dem båda fanns nu bara minnen. Zoey får dock ett tragiskt besked och måste därför lämna sitt nya liv bakom sig och återvända hem. Allting har dock förändrats. Den Luke som var hennes bästa vän och största kärlek, som brydde sig om alla och lyste upp världen med sitt varma leende, finns längre inte. Kvar av honom finns nu bara ett hårt skal utan känslor. Ett skal fyllt av hat, ett skal som får Zoeys kämparglöd att vakna till liv. Är kärleken så stark som alla påstår? Är den stark nog för att läka två brustna hjärtan? || copyright © 2014 -Milia

Allt som egentligen bara var ett skolprojekt, ett dumt skolprojekt, fick utvecklas till något så mycket mer. Fick utvecklades och bli pojkens räddning. © foooilicous | 2016

24 timmar om dygnet livesänds det vi gör. Jag vet inte riktigt vad jag gett mig in på, men vad fan, jag lever bara en gång. Vi är här i 10 veckor och det känns som att de här 10 veckorna kommer vara de roligaste i mitt liv. Om jag är kvar i tävlingen, vill säga. COVER MADE BY @FOSCARSWIFE

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.

Bianca är fjorton år och trehundrasextioen dagar första gången som hon träffar Kim. I Kims sällskap känner sig Bianca både trygg och alldeles geléaktig på samma gång. Kim är så häftig och snygg, och ställer inga onödiga frågor om döda mammor, ångest eller hjärtesorg. ~~~ Fristående uppföljare till "Sjutton år, trettiotvå dagar och blind". [TW: Självmord. Ätstörningar. Sex.] INGEN FANFIC! (Bianca är bara directioner ok)