"Jag skulle ha en pojkvän om jag bara ville. Men tyvärr så känner jag inte det behovet." Isac himlade med ögonen. "Jo, visst, vi säger så." "Det är sant!" protesterade jag. Isac log ett litet lömskt leende. "Ska vi slå vad?" - Melody levde ett helt vanligt liv. Hon gick första året på gymnasiet och hade sin bästa vän som stödje henne i allt. Skvallret om skolans Badboy Isac intresserade inte henne det minsta. Men vem hade kunnat ana att han skulle komma fram till Melody två veckor innan allahjärtans-dag och fråga om hon ville testsjunga för hans band och att den kvällen slutar med att hon antar ett vad som vänder upp och ner på hennes vardag? Och att det vadet sedan leder till problem hon inte trodde existerade i hennes värld. Problem som pojkvänner, svek och kärlek. ~ Ett samarbete mellan blueberryz och ddecemberr99~

Det är kärlek. Vad gör man när mobbaren trycker upp en mot väggen, för att kyssas? Bella är mobbningsoffer för ett gäng på fyra killar - Zac, Adam, Kevin och Nathan. De är bland annat skolans populäraste killar, medan Bella är.. Ingenting, mer än ett mobbninsoffer för de runt om. Allt har varit på samma visa varje dag i ett helt år. De har kört lekar med henne så som kastat iväg henne, spottat på henne, spolat henne, slagit henne med så mycket mera, men helt plötsligt förändras allt på knappt en vecka.

Ella ( Eleonora) är 18 år och hon har ett uppdrag. Detta inkluderar en hel sommar med ett helt gäng killar och några få tjejer som alla är brottslingar och skickats till ett läger under sommaren. De alla har en förflutet, de alla är farliga, och hennes uppdrag? Hon måste hon hitta killen som mördat åtta tjejerna under det senaste halvåret, alla på samma sätt. Tre stycken misstänkta? eller? En skyldig. Men vad händer när hon kanske börjar känna något för en kille? Vad händer när han är en av de misstänkta och när han inte ens vet vem hon egentligen är? Kommer hon klara sig genom sommaren, och det viktigaste av allt kommer hon att hitta mördaren? Följ med Ella på en sommar fylld men ledtrådar, killar, vänskap, nakenbad mitt i natten och en hel del pinsamma händelser. (bild på miranda kerr som omslag) © 2014-2015 alla rättigheter reserverade. Denna berättelse publiceras under förutsättning att det inte ska reproduceras återutsänds i sin helhet eller delvis, på något sätt, utan skriftligt överensstämmande av upphovsrättsinnehavaren , och varje överträdelse av detta är en kränkning av upphovsrätten . Tack :) ( Jag äger ingen av bilderna i den här berättelsen, kändisarnas namn står på bilderna i boken)

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

0000 d 00 h 00 m 00 s Min tatuering, min tickande klocka, tickade inte. Från den dagen jag föddes så har min klocka stått på noll, nollställd. Ingen visste vad det berodde på, och jag vill inte veta. Min klocka tickade inte, och skulle aldrig göra det. Det fanns ingen därute för mig. Och det skulle aldrig göra det. För jag var ensam. Min klocka var den enda som stod på noll, och så skulle det förbli. Trodde jag iallafall. Charlie är en helt vanlig tjej, hon har en bästa vän, en lycklig familj och hon har bra betyg i skolan, hon har goda chanser att få det stipendium hon vill ha för college och hennes framtid ser riktigt ljus ut. Det är bara den där lilla detaljen, den detaljen som även går under namnet själsfrände ja. Klockan på Charlie's handled som borde räkna ner till den sekund hon skulle träffa sin själsfrände, har stått orörlig sen den dag hon föddes. Hela sitt liv har hon levt under tron att hon aldrig skulle kunna bli älskad. Att hon var den som var över. Men så plötsligt en dag börjar klockan ticka. Siffror bildas och försvinner och klockan börjar långsamt räkna ner. Vad gör du när klockan du trodde alltid skulle stå still plötsligt börjar ticka? Vad gör du när du inser att själsfränden du aldrig trodde fanns, plötsligt existerar? Ska hon äntligen få det hon har önskat mer än något annat i hela sitt liv?, eller är allt bara ett stort hemskt misstag?