Vissa människor borde ruttna i små, små hål. Att jag skulle behöva ha missödet att vara släkt med en av dessa personer är slumpen. Att jag skulle behöva gå på samma skola som flera av dessa personer är ett hemskt sammanträffande. Men att jag skulle behöva bo granne med en av dessa personer, som också har en vrickad besatthet av att irritera mig. Det är högre makter som hatar mig. ••• Kayla Jackson är inte så värst bra på att skaffa vänner. Hon är dock mycket bra på att skratta åt andras olyckor. Hon är helt enkelt den perfekta prankstern. Men när det går för långt, behöver hon flytta till sin "åh så perfekta" kusin, för "växa upp". Det hon inte är beredd på är en sminktäckt liten häxa, en avundsjuk bästavän, små söta barn, konstiga nattutflykter, baler och en kille som helt enkelt inte kan sluta gå henne på nerverna. Men de personer som verkar mest lättsamma, kan också ha de svåraste bakgrunderna. ------------ Nu finns det en instagram för den här berättelsen. Följ DearMrAssholeWattpad för information om upptaderingar och annat

❝Hon är ett jävla psykfall, inte värd att träffa. Tro mig❞ [Rankad som mest: över #10 i fanfiction]

Ett dansläger. Två personer. Hon är sjutton. Han är arton. Båda älskar att dansa. Hon har en mamma, en pappa, en bror, en irriterande nakenkatt. Han har skilda föräldrar, pappan ensam och mamman ihop med en kvinna. En syster som han älskar mer än allt. Hon heter Evelyn och han Andreas, och detta är deras historia. Skriven av @jempaa & @julibarnet

Vinnare i Wattys 2016 ~ Bokslukaren! Bästa placering #1 ~ Fantasy Alla har vi något speciellt. Något litet som kanske inte alla ser, men som finns där under ytan och hoppas på att bli upptäckt. Allt som krävs är de rätta människorna att bringa fram det. 13 åriga Blair Hunter är en ganska osynlig tjej med få vänner, men när hon kommer till Familiaris Academy, skolan för magi och trolldom, blir hon allt annat än osynlig. När hon plötsligt väljs av inte bara en Familiaris, utan två, blir det ståhej. Särskilt när dessa två tillhör det mest sällsynta av de fem elementet, själ. Vad ska hon nu ta sig till när hon plötsligt blivit måltavla för krafter bortom alla gränser? Krafter som är helt okänt territorium och krafter som kan förstöra. Jo, att vara magiker är betydligt mer spännande än att vara en vanlig reguljär, men med magi kommer även stora faror. Ibland lite för stora. Blair finner snart sig själv i en virvlande strid av magi, vänner, ont och gott och vad som är rätt eller fel. På detta placeras den tunga manteln av att vara dottern till flickan som förlorade sin Familiaris som ung, systern till Safireleven som redan nu kan Sammanstråla med sin falk och faktumet att hon verkar vara den enda som kan bringa sina vänner samman. Så, vad är bättre? Att vara ensam och trygg eller ha många vänner, men riskera alla i sin närhet att skadas? Vill du veta vad Blair väljer så får du läsa! (Lite Harry Potter och Magisterium inspirerat.) ©Copyright 2016

"Du påminner om en vän jag hade." "Vad hette den här vännen då?" "Cameron Reed." Mitt hjärta började pumpa hårt, nästan så att de gjorde ont i bröstet. Jag svalde hårt och reste mig upp. "J-jag måste gå." Mumlade jag och lämnade klassrummet. Kan det verkligen vara hon?

Ollie är inte en normal 15 årig tjej, hon bor på ett mentalsjukhus. Ollie lider av dissociativ amnesia, man kan väll kortfattat beskriva henne som en mänsklig guldfisk och har varit sedan hennes familj dött i en bilolycka när hon var 13. Ollie lever om samma dag om och om igen, hon väntar ivrigt på att hennes föräldrar och bror ska komma hem. Allt förändras när en ny, mystisk kille med ett mörkt förflutna kommer till mentalsjuhuset, Ollie minns. Varje dag förlorar hon sitt minne men han lyckas på något sätt stanna kvar. Kan de på något sätt ta hjälp av varandra? Kommer detta vara vändningspunkten? *~*~*~*~*~*~*~*~*~* Jag skriker men ingen hjälper mig, de drar mig bara igenom korridoren till ett rum längst bort. I rummet finns en säng med en lila filt över och i ett annat hörn finns det en mörkgrön fåtölj med några böcker staplade bredvid den, rummet känns extra bekant. Den där filten fanns förr i vardagsrummet i vårat hus, varför är den här? Och fåtöljen tillhör mamma, det är hennes läsfåtölj. Det finns mycket som jag känner igen från hemma, hur fick de tag i allt? Bröt de in sig i mitt hus? "Ollie, vi släpper dig när du slutat streta emot, okej?" Jag slutar kämpa, jag känner mig mer harmonisk när jag är omringad av saker jag känner igen. Varje dag känner jag mig osäker på allt, vart jag är och vilka personerna omkring mig heter. Det är som om det ligger ett tätt moln över allt. "Jag är sjuk va? I huvudet." Jag knackar mig själv på huvudet. Jag är inte på något slags besök på ett dårhus, jag är en patient på ett dårhus. *~*~*~*~*~*~*~*~*~*

Hur skulle du definiera "vacker"? Jag tycker att man bör vara fin både på insidan och utsidan för att vara vacker. Med andra ord kan många vara söta eller snygga men endast få är vackra. Jag har aldrig sett mig själv som vacker; snygg visst, men vacker nej. Det var tills den dagen då jag mötte Honom. Eller okej, för att vara ärlig var det inte samma dag, den dagen var ingen bra dag alls; allting hände först några veckor senare. Det var då jag insåg att man visst kan vara vacker även om man inte är felfri på insidan. För ingen är ju perfekt, (det där är faktiskt väldigt uttjatat enligt mig) men någon kan vara perfekt för DIG och DU kan vara perfekt för någon. Det var vad som hände. Låter det flummigt? Jag vill inte avslöja för mycket men en sak kan jag säga och det är att du inte lär bli uttråkad om du läser den här boken. Den handlar om mig - Samantha - och om mitt liv som gick från att vara lugnt och tråkigt till att bli äventyrligt, farligt och spännande. Jag blev kidnappad. ---•••--- LÄS PROLOGEN FÖR MER INFORMATION OM BOKEN

Sjuttonåriga Mika är med om en svår olycka och förlorar synen. Hennes liv förändras drastiskt och hon måste förlita sig på ljud runt omkring sig och använda så kallade "blindkäppar". Det är som att födas i en helt ny värld och kompisarna verkar inte fatta ett jävla skit. Mitt i allt kaos kommer hon i kontakt med skolans badboy Wincent, genom en incident då hon råkar hälla latte över honom... *** Det verkar inte som att Stella satte något lock på latten, för jag hör ljudet av splashande vätska som, jag är rätt så säker på, nu befinner sig på personen framför mig. Jag hinner inte be om ursäkt förrän personen ger ifrån sig ett smärtsamt vrål. Jupp, totally latteduschad. "Förlåt", mumlar jag. Jag kan inte se ifall någon tittar åt vårt håll, men jag är ganska säker på att de flestas blickar i korridoren nu vilar på oss. Killens vrål var inte speciellt lågt. Till min fasa verkar han inte så förstående heller. "Vafan äru blind eller?" Faktiskt, ja. *** [Varning: Självskador. Självmord. Sex. Aningen grovt språk och våld.] Wattys Awards 2016: Samlarutgåvan. Copyright: @smultronjordgubbe 2015-2016 ( Flera år sen jag skrev denna nu så ta den med en nypa salt... jag var ung okay xD )

Året är 2120, världen är moderniserad och brutal. Allting som spelar roll är pengar, och har du inte det är du så gott som körd. När Anastasia föds går något fel. Hon är annorlunda och det är något konstigt med henne. Hennes mamma dör vid födslen och hennes pappa bestämmer sig för att sälja Anastasia till ett laboratorium. Hon växer upp runt elaka människor i vita rockar, sprutor och olika tester. För att hon är annorlunda. Trots att hon är infångad och fast drömmer hon om att ta sig därifrån. Och när hon träffar ett annat testobjekt precis som henne växer hoppet. Han vill också därifrån. "Är beroende av denna, så himla bra!!" "Läste den här i somras, sjukt bra! Fick tårar i ögonen när den slutade" "Kan inte fatta att den är slut!!! Den var så himla bra. Man blir så rörd att man nästan gråter. Tsck för denna underbara bok <3"

"En dag så hände det bara. Ingen var beredd på att det skulle hända. Det bara gjorde det." En dag, blev The Big R.I.P verklighet. Men det blev inte riktigt som forskarna hade räknat ut. Det blev en överlevare. Wattys Awards 2016: Bokslukaren